Ada Ber­ger tror på att le­ka

GRAT­TIS: KONST­NÄR­LIG LE­DA­RE HOPPAR GÄR­NA ÖVER KLAS­SI­KER

Hallands Nyheter - - Livets Gång - LENA WREEDE/TT

Först trod­de Ada Ber­ger att hon skul­le bli präst, men det vi­sa­de sig att hen­nes plats var in­om te­a­tern. Se­dan ett år till­ba­ka är hon konst­när­lig le­da­re för Unga Dra­ma­ten. En­ligt hen­ne kan te­a­tern spe­la stor roll för att bry­ta gam­la in­van­da livs­möns­ter.

Sett i back­spe­geln kan det ver­ka som att Ada Ber­gers ba­na in i te­a­tern va­rit mer el­ler mind­re spikrak. Re­dan som 25-åring sat­te hon upp sin förs­ta mu­si­kal, I vän­tan på Ma­no­li­to Nils­son, till­sam­mans med mu­si­kern Ka­rin Sjöholm. Se­dan dess har det bli­vit en räc­ka pro­duk­tio­ner, där­ibland kri­ti­ker­ro­sa­de Liv Strömquist tän­ker på dig!.

NÄRMAST KOM­MER HON från Mal­mö Stads­tea­ter där hon var med och bygg­de upp Unga Te­a­tern. Men se­dan ett år är hon till­ba­ka som konst­när­lig le­da­re för Unga Dra­ma­ten i Stockholm.

– Dra­ma­ten är ett spän­nan­de hus med hög ni­vå på kom­pe­ten­sen hos al­la och en stark po­ten­ti­al. Det finns ock­så många as­so­ci­a­tio­ner kopp­la­de hit. Man kan bå­de le­ka med den här fin­kul­turstäm­peln, vi­da­re­ut­veck­la den och gå emot den.

– Fe­no­me­net ung scen är ock­så ett väl­digt fint arv ef­ter Suzanne Os­ten, där oli­ka konst­när­li­ga le­da­re tillåts och för­vän­tas präg­la verk­sam­he­ten på sitt sätt. Jag är just i start­gro­par­na och har in­te hun­nit for­mu­le­ra allt än.

Men vägen in i yr­ket var långt ifrån själv­klar. Som li­ten var Ada Ber­ger vis­ser­li­gen in­tres­se­rad av mu­sik och gil­la­de att skri­va, men att hål­la på med teater fanns in­te med som ett al­ter­na­tiv. Ef­ter gym­na­si­et blev det först en sväng in bland lit­te­ra­tur­stu­di­er och se­dan bör­ja­de hon plug­ga till präst, men hop­pa­de av och blev lä­rar­vi­ka­rie.

Förs­ta gång­en hon såg vil­ken kraft som fanns i te­a­tern var un­der dra­ma­lek­tio­ner­na med en gans­ka oro­lig hög­sta­di­e­klass i Lom­ma.

– Jag som just ha­de läm­nat kyr­kans värld bör­ja­de le­ka kyr­ka i klass­rum­met och gjor­de en öv­ning som hand­la­de om att hål­la ett bröl­lop. Klas­sens kär­lekspar fick gif­ta sig. Den stö­ki­gas­te kil­len fick va­ra präst med störst an­svar. Al­la höll tal. De ha­de ro­ligt. I stäl­let för att grup­pe­ra sig och bör­ja stri­da mot varand­ra upp­stod en helt ny an­da i rum­met.

PLÖTS­LIGT STOD DET klart för hen­ne att hon mås­te sö­ka sig till te­a­tern. Först var tan­ken att bli skå­de­spe­la­re, men så små­ning­om för­stod hon att re­gis­sörs­rol­len pas­sa­de hen­ne bätt­re. 2005 bör­ja­de hon på Dra­ma­tis­ka in­sti­tu­tets re­gi­ut­bild­ning och se­dan dess har det rul­lat på.

Med ti­den har hon ock­så sett att det finns stora lik­he­ter mel­lan präst- och re­gis­sörs­rol­len – in­te minst i frå­gor som rör li­vet, dö­den och allt där­e­mel­lan.

– Det är svårt att sä­ga ex­akt vil­ka de frå­gor­na är. Men för mig tror jag det hand­lar om att sö­ka sitt kall – in­te ba­ra ett jobb ut­an nå­got man kan va­ra i he­la ti­den.

– Jag är ock­så in­tres­se­rad av dö­den som även kan va­ra en stag­na­tion i li­vet. Till­stånd när vi fast­nar, le­ver fel men ock­så hur man bry­ter med det. På ytan kan det se ut som ett väl­digt färg­starkt liv, men in­u­ti finns in­te den upp­le­vel­sen. Det är dö­den i sym­bo­lisk me­ning. Där kom­mer man in på frå­gor om hur man an­vän­der sitt liv, så att man kan tå­la att dö en dag. De sa­ker­na äg­nar jag mig myc­ket åt.

HÄR HAR TE­A­TERN en vik­tig upp­gift, me­nar Ada Ber­ger och tar le­ken som ock­så finns centralt i te­a­tern, som ex­em­pel.

– Lek är mot­sat­sen till stag­na­tion. I den kan vi bry­ta gam­la möns­ter och rö­ra oss fritt, vil­ket kan gö­ra av­tryck i den ytt­re värl­den och ge li­vet ny rikt­ning. Så­dant in­tres­se­rar mig myc­ket.

Bild: PON­TUS LUNDAHL/TT

LE­DER VÄGEN. Ada Ber­ger, konst­när­lig le­da­re för Unga Dra­ma­ten i Stockholm, fyl­ler 40 år.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.