Politiker och chefer måste tala klarspråk

Efter år av glädjekalkyler, skygglappar och smusslande kan vi konstatera att Göteborg inte klarade av att genomföra ett mästerskap på ett ekonomiskt ansvarsfullt sätt. Om förtroende ska återvinnas måste stadens politiker och höga chefer sluta gömma sig och börja tala klarspråk. Annars kan vi glömma både ryttar-vm och andra sportsliga högtider på hemmaplan.

EM i ridsport blev precis den succé som vi hoppats på. Så betygsätter arrangörerna själva sin insats efter ett mästerskap som blivit dubbelt så dyrt som planerat och som dessutom missade biljettmålet med omkring 12 miljoner kronor. Ödmjukheten lyser med sin frånvaro, allt som gått snett göms undan medan det som gick bra (och väldigt mycket gick bra) basuneras ut med extra socker på.

När vi häromdagen fick indikationer på att notan under EM ytterligare dragit iväg så var budskapet från arrangörsbolaget Got events ordförande Bettan Andersson (V) att ”böckerna inte var stängda än”. Några timmar senare kom ett pressmeddelande där våra uppgifter bekräftades.

Varför inte säga det med en gång? Varför försöka tysta ned något som kommer att komma fram till slut ändå?

Tyvärr har den här inställningen präglat projektet från start. När det stod klart att kommunen skulle stå som guarantor för evenemanget så hette det att ”risken bedöms som liten” och att ”kalkylen är realistisk”. I dag säger Got events vd Lotta Nibell att ”risken är alltid väldigt stor vid stora mästerskap”.

Varför sa man inte det från början?

DET FINNS FLER märkliga detaljer i underlaget som kommunstyrelsen fick ta ställning till 2014. Bland annat skriver stadsledningskontoret – som alltså skulle granska budgeten – att ridsport är Sveriges nästa största sport och växer mycket snabbt.

Det är helt felaktigt. När texten skrevs hade ridsportförbundet tappat 25 procent av sina medlemmar på tio år. Och ridsport kommer på sjätte plats när Riksidrottsförbundet listar de specialförbund med flest antal aktiva. Och räknar man in idrott och motion som sker utanför registrerade föreningar så hamnar ridsport inte ens bland de tio främsta, till skillnad från exempelvis simning, skidor, löpning och fotboll.

Det är som sagt en detalj, men bidrar till en bild av hur arrangörerna skarvat, skönmålat och stundtals uppgett helt felaktiga uppgifter för att övertyga politikerna om att ett EM i ridsport är en bra idé.

GREJEN ÄR ATT jag tycker verkligen att det var en bra idé. Det tycker jag fortfarande. Jag tycker till och med att det var värt de uppemot 80 miljoner som staden nu får betala för det. Det är inte det som är poängen. Poängen är att vi måste kunna lita på att det våra kommunala bolag säger också stämmer. Och hur tror ni att kommunstyrelsen reagerar nästa gång ett idrottsförbund eller kommunalt bolag lämnar en ”realistisk budget med liten risk”?

Det är därför det här ekonomiska haveriet är så väldigt allvarligt. När misstron breder ut sig blir möjligheten att genomföra stora, häftiga, härliga arrangemang mindre. Och då blir Göteborg en mycket tråkigare stad.

Ändå saknas det ödmjukhet nu. Bettan Andersson svarar ”absolut inte” när jag frågar om det påverkar Göteborgs chanser att få mästerskap i framtiden. Samma Andersson som med en ryggmärgsreflex slår fast att allt har gjorts ”by the book” på Hedens konstgräsplaner. Trots att alla med ledsyn inser att alldeles för tunga fordon har använts och därmed krossat stadens fotbollshjärta.

DET FINNS FLER halvsanningar att ifrågasätta. Som när det påstås att förlusten kommer att tas från Got events överskott. För det låter ju som att Got event är en vinstmaskin som bidrar till Göteborgs gemensamma medel. Sanningen är att bolaget gör jätteförluster i sin verksamhet, år efter år. 2016 gick man back 190 miljoner. Att man ändå kan påstå sig ha ett överskott beror på att kommunen bidrar med ungefär lika mycket varje år. Det är en helt annan sak än att gå med vinst.

”Till sista klassen för veckan, individuell hoppning, hade massorna hittat till Ullevi för att heja fram Peder Fredricson” skriver arrangörerna i sin Em-summering. Och visst, det var en oförglömlig kväll – men alla som var där eller följde tävlingen via tv kunde se att omkring hälften av platserna stod tomma. Är det då rimligt att bara prata om succé? Att inte vara en gnutta självkritisk, eller fundera över biljettpriser och marknadsföring?

JAG TALADE MED tävlingsledaren Tomas Torgersen i går. Han berättade att fakturorna fortsätter att strömma in, och att det ännu inte gick att säga var slutnotan hamnar.

Men så vitt jag vet får man inga fakturor om man inte köper något – och det borde man väl ha koll på?

Håkan Linnarsson (S) på Göteborg & Co, som äger Got event, berättar att han bara dagar innan Em-invigningen frågade Got events ledning om det fanns risk för fler oförutsedda kostnader. Nej, blev svaret. Ett par veckor senare hade notan skenat från minus 30 miljoner till minus 55.

Så här kan vi inte ha det. Nu måste alla kort upp på bordet och det får vara slut med skönmålandet. Det här gick åt skogen, och vi förtjänar att veta varför.