Snabba champagnekorkar och en sjuårings semesteranalys
Sitter på flygplanet hem från Santorini, efter en fantastisk semestervecka tillsammans med familjen. Huden är fortfarande lite varm efter den sista dagens soltimmar vid poolen, och hela mitt inre är en blandning av eufori och fullkomligt lugn. Så mycket sol, värme och kärlek det kan rymmas i sju semesterdagar. Precis vad vi behövde för att orka ge oss in i hösten.
JAG ÄR SÅ tacksam över att ha haft möjlighet att resa utomlands tillsammans med mina barn hela två gånger i år. För, precis som jag har skrivit tidigare – det är verkligen en ynnest att få semestra med sin familj. Att under några dagar bara kunna njuta av ostörd tid tillsammans – utan att behöva tänka på städning, tidiga morgnar, eller matlagning. Ja, om man nu inte räknar lunch med yoghurt och mackor som kokkonst vill säga.
Mina söner njuter av varje sekund, precis som vi vuxna, och det märks att detta var ett välbehövligt avbrott för oss alla. Sjuåringen analyserade resan så här: ”Semester är det bästa med livet. Det är sol, och ingen stress. Ingen som säger att man måste vara klar på typ två minuter. Och man slipper det svenska språket. Plus att det är lite, lite farligt också”.
OCH JA, JAG är benägen att hålla med honom på samtliga punkter. Det är underbart att slippa tidspress, både för vuxna och barn. Att bara kunna ta dagen som den kommer – äta när
Så mycket sol, värme och kärlek det kan rymmas i sju semesterdagar. Precis vad vi behövde för att orka ge oss in i hösten.
man är hungrig, sova när man är trött. Och kanske sippa på ett glas Bellini på stranden under ett parasoll. Livet när det är som bäst helt enkelt.
Visst, det svenska språket slipper man ju inte helt om man åker på en charterresa till Grekland, men det känns ändå lagom exotiskt att höra utländska röster lite överallt. Och för en förstaklassare är det trots allt ganska spännande att få beställa läsk själv av servitören.
OM EN CHARTERSEMESTER sedan är speciellt farligt vill jag nog låta vara osagt (även om det kanske kan kännas så ibland för ett litet barn). För bortsett från aningens flygrädsla hos vissa av oss, så var det inte mycket som var direkt skrämmande på den grekiska lilla ön, inte ens för en sjuåring.
Det skulle möjligen vara den lilla incidenten då jag skulle öppna en flaska champagne på hotellet, och fick korken uppskjuten som en projektil i pannan – och träffade bara någon centimeter från ögat... Den gav visserligen ett mindre sår, men samtidigt ett extremt tydligt minne från en av veckans härligaste kvällar.
SÅ, MED SOLBRUN hud och ett litet champagnekorkssår i pannan tar jag mig nu an vardagen igen. Det känns faktiskt helt okej, det också.