Må kyrkklockor ringa
DEMONSTRATION. Att nazister kan hetsa samtidigt som de förpassar polisen till åskådarplats visar på behov av lagförtydliganden.
LEDARE 20/9. Snart hörs stöveltrampet. Den lilla, men allt mer aktiva, skara som skräpar ned Varberg skall ansluta till en större i Göteborg. Likt IS mobiliserar nazisterna just nu för fullt via nätet. Man fixar samåkning och uppmanar till revolt.
SER HON INTE lite judisk ut? Nazisterna i kommentarsfälten på sektens hemsida förnekar sig inte. När de skall attackera Annie Lööf, som hamnat i rörelsens blickfånget efter sin kritik mot polisens insats i söndags, sökes förklaringen till hennes ”landsförräderi” bland annat i ett misstänkt ursprung. Alternativt är C-ledaren ”judelakej”. Ty sådan är nazismen. Antisemitismen är ständigt närvarande.
DE BRUNA SUPPORTRARNA är uppenbart laddade. De talar om ”succén” i söndags när de gav Göteborgspolisen fingret – inte bara genom sin otillåtna demonstration utan genom att provocera med sina sköldar, flaggor och likartade plagg.
Nu skall de slå till mot vad som kallas ”juderiets högborg”. Sannolikt åsyftas Göteborg. I den staden har det nazistiska ogräset grott i undervegetationen sedan kriget. Tidvis har den nästan vissnat, men bara för att börja gro igen.
På 80-90-tal kunde nazzarna kännas igen på de rakade skallarna, kängorna och bomberjackorna. Då kanaliserade de ofta sitt hat mot homosexuella, med misshandel och mord som följd. I år, 2017, har nazister gjort sig skyldiga till bombdåd riktade mot flyktingboenden.
I STRIKT JURIDISKT mening fann rätten inte skäl att kalla bombdåden för terror. Men det är förstås precis vad det var, terrordåd, precis som deras planerade demonstration i sig är ett slags hets mot folkgrupp.
Låt oss därför återkomma till den där termen ”juderiet högborg”. Den skulle kunna syfta inte bara på Göteborg i allmänhet utan på synagogan i synnerhet.
”JA, DU FÅR följa med och vinka åt synagogan”, skriver en nazist på en meningsfrändes fråga om deltagande i demonstrationen. En annan förklarar att hen är stolt över att kalla sig antisemit
Efter söndagens händelser har Judiska Centralrådet begärt möte med justitie- i och inrikesminister Morgan Johansson. Redan tidigare har de deklarerat sin avsikt att överklaga polisens beslut att låta nazister demonstrera i närheten av synagogan i centrala Göteborg på den största av judiska högtider, Jom Kippur.
Hittills har polisen besvarat alla former av kritik mot sina beslut i frän och tyken ton på sociala medier.
Söndagens efterspel har dock visat att polisen har skäl för en betydligt ödmjukare hållning. Polisen blev tagen på sängen av en otillåten nazidemo på grund av att någon eller några klantat sig. Man sjabblade bort ett tips som borde ha fått alla varningslampor att lysa på myndigheten i en stad där nazister nyss genomfört flera bombdåd.
VIDARE LYCKADES demonstranterna med sitt syfta att påvisa att det står dem helt fritt att strunta i de regler för vägval, klädsel och symbolbärande som polisen satt upp inför slutet på september.
Att polisen, inför tillståndsgivandet, inte tog in Yom Kippur i sin bedömning väcker också frågor. I bästa fall tyder det på att polisen inte hade en susning om helgdagen, i värsta fall fattas något i säkerhetstänket.
PONERA EXEMPELVIS ATT en grupp enhetligt klädda nazister bryter sig ur demonstrationen och ställer sig och stirrar och fotograferar alldeles nära synagogan – likt några nazister i Varberg betedde sig under förintelseöverlevaren Mietek Grochers föreläsning för ett par år sedan. Hur agerar polisen då? Som i söndags?
DEN GRUNDLAGSFÄSTA demonstrationsfriheten har anor långt tillbaka. Den är värd att försvara. Men den är inte absolut. Hets mot folkgrupp är förbjudet. Problemet är de oklarheter som uppenbarligen finns kring vad som ska räknas som hets mot folkgrupp och som gör att rättsväsendet har svårt att hantera brottet.
”DET KRÄVS OFTA gedigna kunskaper i den rasideologiska föreställningsvärlden för att avgöra om en symbol eller en text faller under begreppet hets mot folkgrupp eller ej”, skrev Brottsförebyggande rådet för ett antal år sedan i en rapport om Hetsbrott. Den slappa hanteringen av tyrrunan tyder på fortsatt besvärande kunskapsbrister.
Ett patetiskt, men högljutt och vålds- och terrorbenäget gäng har i dagarna, med tämligen små medel, lyckas förpassa ordningsmakten till åskådarplats. Eftersmaken är bitter. Situationen är djupt otillfredsställande och ett tecken på att lagstiftningen behöver förtydligas eller skärpas.
TILL DESS ANNAT sägs om demonstrationsrutter får vi därför hoppas att allmänheten, tyst, stilla och värdigt, förmår visa att de är fler. Göteborg är ju exempelvis de många sällskapen och ordensföreningarnas stad. Må deras förmåga till folkrörelse visa sig. Må de bilda skyddsring runt synagogan. Och låt gärna ringa i kyrkklockorna till stöd för alla dem som känner sig förföljda när hatmånglarna klampar fram.