”Familjer kan se så olika ut”
LIVSVAL: ÄR SINGEL OCH VILL BILDA FAMILJ
Han är den enda ensamstående mannen i Sverige som står i kö för att få adoptera. – Jag ser adoption som en unik möjlighet oavsett om du har en partner eller inte, säger varbergaren Patric Nilsson.
”Jag har förstått att det inte är lika självklart för en kille att prata om barnlängtan”
Patric Nilsson har varit öppen om sin barnlängtan och sin stora dröm – att få adoptera ett barn. Helst vill han adoptera från Indien, där han själv föddes för 38 år sedan.
– Jag har förstått att det inte är lika självklart för en kille att prata om barnlängtan. I och med att det är så få killar som talar om det så känns det som att barnlängtan kommer när man skaffat en partner.
Till sin stora förvåning fick han mycket positiv feedback när han gick ut i media och berättade om sina planer. Men han möttes också av argumentet att barn har rätt till både en mamma och en pappa.
– Då kan man inte ha sett mycket i världen om man argumenterar för att ett barn har det bättre på ett barnhem än hos mig. Familjer kan ju se olika ut, exempelvis efter en skilsmässa.
I TVÅ ÅR har han drivit en process med målet att en dag få telefonsamtalet då någon berättar att: Du ska bli pappa.
– Det kan hända i morgon eller om två år. Min utredning har nu gått till indiska myndigheter, berättar han.
Sedan barnsben har han vetat att han någon gång vill adoptera, men hur de tankarna uppkom kan Patric inte sätta ord på.
– Det har alltid varit så. Men jag vill ha biologiska barn också. För inte så länge sedan hade jag en helt fantastisk flickvän som jag ville bilda familj med, men det blev inte så. I framtiden kanske jag träffar en partner som jag skaffar barn med.
Genom sin tjänst som presstalesperson på UD var han en tid stationerad på ambassaden i New Delhi. Vid ett besök på ett barnhem tog funderingar på adoption fart på allvar.
– JAG FICK EN fin kontakt med en sjuårig kille och vi har haft kontakt sedan dess. Men jag har varit noga med att framhålla för honom att det kanske inte är möjligt för honom att komma till mig i Sverige. Han tillägger: – Jag har varit ute i världen och sett både bra och fruktansvärda barnhem och känner att jag vill hjälpa till. Jag kunde själv ha fått växa upp på ett barnhem.
PATRICS BIOLOGISKA MAMMA var väldigt ung när hon fick honom. Han placerades på ett barnhem i Calcutta – tre månader senare adopterades han till ett par i Sverige.
– Jag får ofta frågan var mina föräldrar kommer ifrån. De finns i Tofta, svarar jag då. Men jag har besökt barnhemmet jag var på som liten och tittat i min fil, men har inte lyckats spåra mina biologiska föräldrar. Jag tycker det är viktigare att se framåt än bakåt.
Processen att bli godkänd som ensamstående adoptivförälder av svenska myndigheter har varit omfattande. Allt från Patrics hälsotillstånd till ekonomi har utretts i minsta detalj.
– För att få adoptera måste man vara helt felfri. Jag förstår att
många tycker det är jobbigt och att det är därför adoption halkar ner på listan över alternativa sätt att bilda familj. Sedan är det inte gratis heller.
Ensamstående personer har förtur till barn med särskilda behov, något som Patric Nilsson tycker är märkligt.
– Det borde vara krav på att de barnen ska ha två föräldrar, som kan turas om och hjälpa varandra. Det är märklig matematik, tycker jag.
UPPVÄXTEN I TOFTA beskriver han i stora drag som problemfri. Han har dock alltid haft ett driv och en längtan att komma ut i världen. Men nu öppnar han upp för att någon dag återvända till sin gamla hemstad.
– Varberg växer i mina ögon, det är en grym stad. Min familj finns där, men mina vänner i Stockholm är också min familj. En familj kan se ut på så olika sätt.
CIRKA 20 PROCENT av de som står i adoptionskön hos Adoptionscentrum är ensamstående. De länder som är öppna för ensamstående tänker sig dock i första hand att den sökande är en kvinna.
– Men det har förekommit att Adoptionscentrum förmedlat adoptioner till ensamstående män, förklarar Malin Åkerlöf kommunikatör på Adoptionscentrum.