Deckare med mordgaranti

Andreas Nylund bor kvar i Tylösand och jobbar fortfarande som kirurg på sjukhuset i Halmstad. Dessvärre sänker sig skuggorna från det förflutna över honom – igen. Nu släpper Anne-marie Schjetlein sin tredje deckare, ”Döden ingen ser”. I dag är det release

Liv och död, ljus och mörker, hopp och förtvivlan – kontrasterna går igen i Anne-marie Schjetleins deckarserie om läkaren Andreas Nylund.

– Det är ju den verklighet han vandrar runt i. På ett sjukhus går glädje och sorg hand i hand, det är en bra kuliss om du vill skildra livet.

Anne-marie vet vad hon pratar om. Hon var bara 20 år när hon blev färdig sjuksköterska, och sedan dess har hon arbetat inom vården på ett eller annat sätt.

Men förra sommaren, i samband med att hon och henne sambo flyttade från Halmstad till Stockholm, bestämde hon sig för att satsa på helhjärtat på sin dröm: att bli författare. Då hade hon redan släppt ”Döden kvittar det lika” och ”Döden den bitterbleka”.

– Debuten tog sju år att skriva, uppföljaren tog två – men den nya boken blev klar på ett år. Nu har jag hittat mitt språk och fått upp farten, berättar Anne-marie som också har skapat en egen metod för sitt skrivande:

– Jag börjar med ett synopsis. Där finns karaktärer, handling, miljöer och motiv. Därefter skapar jag kapitel, där jag noterar syftet med just det avsnittet: ”Andreas tvingas behandla sin hemliga älskarinna som kommer in svårt skadad till akuten”.

NÄR STOMMEN – som kan bestå av ett hundratal kapitel, som skrivs icke-kronologiskt – är klar, fyller Anne-marie på med allt det andra: dialog, gestaltning, händelser. Ibland blir det riktigt ruskigt.

– Men jag frossar inte i meningslöst våld, utan försöker förstå alla mina karaktärer. Vissa av dem blir som låtsaskompisar och ibland ångrar jag att jag har tagit livet av dem. Som Signe, som mördades nere i kulvertarna i den första boken. Henne saknar jag, hon behövs inom vården i dag – en person som tar hand om alla, vattnar blommorna och ibland har med sig hembakat till fikat, säger Anne-marie och skrattar.

Fast egentligen är hon ute i mer allvarliga ärenden. Utsatta barn, och hur deras traumatiska erfarenheter formar dem som vuxna, är ett återkommande tema, liksom det hon kallar ”vårdens strukturella problem”.

– Till exempel: hur kan det år efter år komma som en överraskning att personalen ska ha sommarsemester? Och bör man verkligen lasta enskilda personer för misstag när systemet är så pressat att patientsäkerheten inte längre kan garanteras? funderar Anne-marie och understryker att kritiken i boken är generell och alltså inte gäller enskilda vårdinrättningar.

Hur sårbar man är som anhörig fick hon också känna när hon nyligen miste båda sina föräldrar inom loppet av ett år.

– Det var en oerhört tuff tid, där jag plötsligt inte var en representant för vården, utan någon som verkligen behövde stöd och hjälp.

DET VAR 2001 som Anne-marie flyttade till Halmstad, eftersom hennes dåvarande man hade fått jobb här. De båda barnen var sex och nio och familjen installerade sig i en villa i Tylösand.

Anne-marie fick jobb på Region Halland, där hon sysslade med forskning och utbildning inom vården. Hela tiden skrev hon i hemlighet och 2007 deltog hon i en tävling som Månpocket utlyste, där allmänheten skulle få skriva en stafettdeckare, ”Dimridåer”. 700 bidrag kom in, tolv valdes ut – och ett av dem var Anne-maries.

– Där någonstans insåg jag att jag kanske hade något som var värt att plocka upp ur skrivbordslådan. Tyvärr följde några turbulenta år med skilsmässa och flytt, plus att jag tog både kandidat- och magisterexamen.

Men 2014 kom äntligen ”Döden kvittar det lika”. Debuten gavs ut på ett så kallat hybridförlag, där Anne-marie själv tog den ekonomiska risken och dessutom la upp sin marknadsföring. Det innebar massor med signeringar i Ica-butiker, på bibliotek och bokhandlar i hela Sverige.

– Det är inte alla författare som gillar att signera, men jag tycker om att möta människor. Där har du ännu en kontrast: först sitter du helt ensam och skriver i flera månader, sedan blir det en period när du är ute hela tiden, säger Anne-marie och tillägger att nummer två och tre i serien om Andreas Nylund ges ut på Bokfabriken, ett traditionellt förlag.

En kväll för boken på Halmstads teater blir ett av de större publika