Kämparglöd tar Håkan vidare i livet
KONSEKVENS AV CANCERN: FICK OPERERA BORT TUNGAN
Det började med ett litet sår på tungan som Håkan ignorerade. Han hade fullt upp som rektor på Gällingeskolan i Fjärås och med sin hobby musiken. I sista stund gick han till doktorn.
I den rymliga hallen, där Håkan Karlsson tar emot, står hans sambos basfiol. Meningen var att Håkan skulle lära henne spela, men den har fått stå oanvänd. Saker har kommit emellan.
Håkan går vidare till ”uterummet” som han gärna vistas i. Det är där han sitter med sin dator, spelar gitarr, läser och umgås.
För Håkan är det viktigt att leva så normalt som möjligt, och han har kämpat hårt.
– Det började med ett sår på tungan som växte och växte. Jag gick inte till läkare direkt, jag väntade för länge. Tyvärr.
NÄR HÅKAN TILL slut gick till läkare fick han omedelbart en diagnos: Avancerad tungcancer. Allt gick sedan chockartat snabbt, cellgiftsbehandling sattes in redan dagen efter:
– Under en veckas tid fick jag bära en magväska. Från den slussades cellgift in i kroppen. Jag var inlagd på Sahlgrenska sjukhuset. När det var klart fick jag vila hemma två veckor, sen upprepades samma behandling. Därefter blev det strålning.
Håkan var borta från jobbet från oktober 2007 till januari 2009.
– Jag var jävligt dålig, jag orkade ingenting och mådde illa. Till slut vägde jag bara 46 kilo. Jag försökte promenera, första gången klarade jag 20 meter, sen fick jag vända, nästa dag klarade jag 30 meter...
Till slut blev han så bra att han kunde han återgå till sitt jobb som rektor på Gällingeskolan. Livet började rulla på som vanligt.
MEN. 2011 KOM cancern tillbaka. Då satt tumören så illa till att Håkan fick sin rörliga del av tungan bortopererad, bara tungroten finns kvar. En mycket ovanlig operation. Någon strålning var det inte tal om, läkarna ansåg att Håkan han redan fått så mycket som en människa klarar av.
– För mig fanns det inte på kartan att jag inte skulle kunna prata. Jag började träna direkt efter operation, jag fick en jättebra logoped. Hon var suverän och utmanade mig hela tiden, Jag satt hemma och läste högt ur böcker. Jag använder tungroten, det är lite sluddrigt och vissa ljud kan jag inte uttala, folk får spetsa öronen och jag kan konstatera att mejl och sms är en välsignelse för mig i dag.
HÅKAN VILLE INTE sluta jobba, och fick på grund av talsvårigheterna jobb som skolutvecklare på Kungs-
backa kommun. Han ska underlätta de administrativa arbetsuppgifterna för personal och rektor så att mer tid finns för eleverna.
Håkan och han sambo Bitten som han träffade via internet och flyttade ihop med 2004 försökte leva som vanligt. Han spelar bas i fest- och partybandet ”Gösta Gigolos””.
– Varbergs äldsta pojkband, säger Håkan och flinar.
TROTS ATT HÅKAN insjuknade på nytt 2016 och det senaste året genomgått fem cellgiftsbehandlingar
finns humorn och glädjen på något konstigt sätt kvar. Han har påbörjat en alternativ behandling ” Bioresonansterapi, som inte utger sig för att bota cancer utan vars syfte är att stärka immunförsvaret, och han tycker att det hjälper.
– Jag är en sådan som inte tillåter mig att ligga i sängen hela dagen. Så fort jag klarar det går jag upp och försöker göra vardagliga saker, som att tömma diskmaskin.
HÅKAN MENAR ATT han själv har varit för inne i alla behandlingar för att förstå allvaret. Att hans anhöriga, som bara fått stå vid sidan av och inte har kunnat inte göra någonting, säkert haft det svårare.
För någon månad sedan fyllde Håkan 65 år men han vägrar att gå i pension.
– Jag gör ett försök att jobba ett tag. Jag vill göra ett antal månader till. Jag vill bestämma själv när jag blir pensionär, inte sjukdomen. Jag känner mig ganska pigg, ja kanske lite trött i allmänhet, men det kan ju bero på att jag egentligen är pensionist.
Säger han. Och ler.
"Jag gör ett försök att jobba ett tag. Jag vill göra ett antal månader till. Jag vill bestämma själv när jag blir pensionär, inte sjukdomen. Jag känner mig ganska pigg, ja kanske lite trött i allmänhet, men det kan ju bero på att jag egentligen är pensionist." HÅKAN KARLSSON