Rocky-resa som fick Yigit att finna sig själv
BOXNING: EUROPAMÄSTAREN VILL MER ÄN BARA VINNA MATCHER
Hans tränare, CJ Hussein, tyckte inte om idén och sade egentligen nej. Men Anthony Yigit slog dövörat till, packade väskan och drog på egen hand till Moldavien för att tillsammans med det moldaviska landslaget hitta formen till den kommande Em-titelmatchen i superlättvikt mot spanjoren Sándor Martin.
I NÄSTAN FEM veckor levde han på en träningsanläggning i en liten by vid den ukrainska gränsen han själv beskriver som ett fängelse utan murar. Alla 34 dagar såg exakt likadana ut: löpning klockan 06, boxningsträning klockan 10 och klockan 17. Därefter: ingenting. Precis som scenerna i den där klassiska Rocky-filmen där Sylvester Stallones karaktär åker till den ryska obygden för att förbereda sig för en världsmästarfajt mot den väldige Ivan Drago.
– Det var exakt så, förutom att det inte var vinter, säger Yigit.
– DET VAR högklassig sparring, men framförallt var det bra mentalt. Internet är inte så bra där, om man säger så, så jag tog med mig böcker. Vad ska man göra, liksom? Jag var ensam och fast med mina tankar och lärde känna mig själv, säger Yigit och fortsätter:
– Jag tänkte mycket på livet, vad jag gör här och om jag gjort rätt val. Jag tänkte på vad jag vill med boxningen. Det är väl nästan så att jag får skriva en bok nu.
Men innan han eventuellt blir författare ska han alltså försvara Em-bältet han haft sedan i februari. Hemma i Solnahallen den 30 september i en historisk fajt. Anthony Yigit blir förste svensk att gå en Europatitelmatch på blågul mark sedan Bosse Högbergs förlust 1966.
– Det är underbart. Grymt. Det är en ära att få vara den som tar hem titeln till Sverige. Det är skönt att få sätta sin prägel på historien och att få stå i fronten för svensk boxning. För jag vill vara en förebild för andra. Visst vill jag att folk ska se mig som Em-mästare, men även att jag är en snäll kille.
ANTHONY YIGIT VARKEN för sig eller pratar som den genomsnittlige boxaren. De där kaxiga, snabba kommentarerna vi vant oss vid att få från andra fajters finns inte i Stockholmskillens repertoar.
– Jag är inte sådan. Om folk ser mig på stan tror nog ingen att jag är boxare. Jag vill att människor ska kunna relatera till mig. Jag går inte ut på stan och är kaxig, då skulle ingen gilla mig. Jag är en ”every day Joe”. Jag åker ofta hem till Haninge och hälsar på i min gamla skola. Jag vill att folk ska se mina matcher och känna att de kan stå bakom mig, säger han.
Ensam på en fängelselik träningsanläggning i Moldavien satt Anthony Yigit och tänkte. Han kom fram till att han inte bara vill försvara sin Em-titel i proffsboxning. – Jag vill att människor ska kunna relatera till mig också, säger han.
ATT MÅNGA KOMMER stå bakom Yigit i Solnahallen den 30 september råder det inga tvivel om. Han är populär bland boxningsfans, och mot den vänsterhänte Sándor Martin tänker han bjuda tillbaka.
– Många har stöttat mig genom åren och det här är mitt sätt att säga tack. Drömscenariot är att vinna på knock i en senare rond. Då får jag visa svenska folket hur jag utvecklats. En knock i slutet av matchen vore verkligen grädde på moset, säger han. John Andersson Lätt tungvikt 1933. Harry Persson Tungvikt 1926.