”Mobil var något man hängde upp i taket”
Jag skriver hellre än riktigt. Jag vet att min småskolefröken sa att vi aldrig skulle börja ett nytt stycke med jag och aldrig, aldrig börja nästa mening med samma ord som meningen innan. Jag vet att självutnämnda språkpoliser emellanåt får blodstörtning när de läser något jag har skrivit. Jag ber om ursäkt för mitt uppförande. Jag vill dock till mitt försvar upplysa om att jag gör mitt bästa. Jag är helt enkelt mindre begåvad å huvudets vägnar och en ålderdomlig skribent.
MÅNGA GÅNGER HAR jag funderat på varför jag har så förbenat svårt att lära mig oklanderlig perfekt svenska. Kan det bero på min öländska mor och min skånska far? Problemet kan också vara att jag halkade efter i svenskundervisningen när fröken påtalade vikten av att stava rätt och jag stötte på ordet ecklesiastikminister. Kära nån, det tog lång tid för mig att lära mig stava det ordet rätt. Riktigt säker på stavningen till ecklesiastikminister blev jag först i femte klass, 1967 och då byttes det ut mot utbildningsminister. Det är i alla fall tur att jag inte talar in mina texter för jag kan bara stava till ecklesiastikminister, när jag försöker uttala det låter det som att jag har ett gravt talfel.
Det är i alla fall tur att jag inte talar in mina texter för jag kan bara stava till ecklesiastikminister, när jag försöker uttala det låter det som att jag har ett gravt talfel
NÅGONSTANS HÖRDE JAG att de yngre har svårt att förstå många ord som min generation använder. Å andra sidan använder de yngre generationerna ord som jag inte har en susning om vad de betyder. Det är en del av språkets utveckling. Ord kan också få ändrad eller fler betydelser. När jag var liten var en mobil något man oftast hängde upp i taket eller fönstret. Idag är en mobil något man oftast håller i handen, stirrar på i timmar och knappar febrilt på, så gör även många äldre som förr hängde upp en mobil. Det svåra är att hänga med i språk- och teknikutvecklingen.
VISSA ORD FINNS kvar men används knappast längre. I nyhetsflödet används idag sällan ord som bov, skurk, desperado eller dynamitard, idag används istället orden våldsverkare, bedragare, brottsling eller terrorist. Säger man numera på nyheterna att under eftermiddagen anhölls en rövare så låter det mer som en saga än en nyhet. Säger de att en språkskurk sattes i häkte finns det nog de som känner en stor lättnad.
Det finns ord som har slutat användas av för mig oförklarliga skäl, som rundhyllt. Idag används dagligen ord som fet, övervikt och tjock, jag tror inte jag är ensam om att tycka att de orden låter negativa och hårda. Rundhyllt däremot tycker jag låter fint och gulligt. Men att damma sådana ord från ordlistans dammigaste gömmor gör väl bara en språkskurk.
NÄR JAG FICK tillbaka min första uppsats i första ring av svenskläraren fick jag rådet att jag inte skulle ha det skrivna ordet som arbete i framtiden. Kanske hade hon rätt men jag har lätt för att skriva och älskar det.