Alltför ytligt om Martin Luther och hans 95 teser
Jag har en vän på tidningen som jobbar som en slav och hävdar att hon ”har Luther på sina axlar” – trots att hon aldrig visar några andra tecken på ett kristligt sinnelag. Och hon är inte ensam. Många skribenter och kändisar pratar om ”det lutherska arvet” när de ska förklara varför svenskar är så tråkiga. Vi bara jobbar och på fritiden är vi lydiga och välartade. Fy bubblan för oss.
Jag har med åren börjat undra alltmer över att så många skyller vår nit och redlighet på en teolog, vi som lever i ett av världens mest sekulariserade länder.
Jag hade hoppats på en förklaring i onsdagens ”Mark och Luther”, första delen av fyra i en Svt-serie där Mark Levengood ska reda ut hur Luther påverkar oss i dag.
DET BÖRJADE BRA, i den tyska staden Wittenberg där Martin Luther spikade upp sina 95 teser 31 oktober 1517 (om en vecka är det 500 år sedan). Vi fick veta en del om Vatikanens reaktion som innehöll ett hot om bannlysning. Det uttalades i ett brev och det dröjde fasligt länge innan det kom fram – till och med längre tid än posten tar i dag. Luther var föga imponerad, han brände brevet.
”Mark och Luther” innehöll en hel del fakta, men större delen av programtiden gick åt till intervjuer med biskopar, teologer och politiker, om Luthers betydelse i dag.
Jag har med åren börjat undra alltmer över att så många skyller vår nit och redlighet på en teolog
Det var inte ointressant men det var korta snuttar med många människor, och de förblev oftast ytliga. Jag hade hellre hört mer om Luthers liv och nöjt mig med fyra-fem nutida kommentatorer från olika läger.
Men det kanske kommer mer historia i de resterande avsnitten? Det finns en del att utreda. Var Luther antisemit? Och hur är det med den ”Lutherska arbetsmoralen”? Kan min arbetskamrat fortsätta att ha den som alibi för sitt uppförande?
LUTHER STÅR FÖRSTÅS staty i Wittenberg – ett konstverk som nog kan sticka i ögonen på somliga. Men knappast så kontroversiellt att det orsakar kravaller. Höstpremiären av ”Kobra” handlade om statystrider, i första hand om bråket kring Robert E Lee i Charlottesville, där en kvinna mördades i augusti.
Jag har full förståelse för att många vill ha bort denna bronshyllning till sydstatsgeneralen Lee, speciellt i dagens USA där rasfrågan är mer aktuell än på länge. Det är även logiskt att statyer av brutala diktatorer som Stalin och Saddam Hussein har störtats.
Men i stort tycker jag att stayer av mäktiga män ur historien – även de som vi i dag tycker illa om – ska stå kvar. De är en del av mänsklighetens historia.
I ”Kobra” fick vi möta den ukrainske skulptören Alexander Milov som har löst problemet på ett eget sätt. Han har behållit och bearbetat en Leninstaty i Odessa och förvandlat den till den ondskefulle Darth Vader i ”Star wars”.
Alexander Milov gör det bland annat för att de som vuxit upp i Sovjetsystemet, ska få ha Lenin kvar. Men man kan undra om veteranerna i Odessa kan se den gamle revolutionären bakom Star Wars-rustningen? De vet knappast vem Darth Vader är och vill kanske inte heller veta det?