Nöjd och missnöjd
På det stora hela har jag det bra, jag är nöjd stort sett hela tiden. Samtidigt är det så att jag skulle känna mig ännu nöjdare om vissa saker förändrades. Det märkliga är att när en efterlängtad förändring inträffar och jag känner mig tillfreds så smyger sig snart en känsla på av att jag skulle vara ännu nöjdare om förbättringarna blir förbättrade. Kan man vara nöjd och missnöjd samtidigt?
Ett exempel är att när jag för många år sedan var anställd så drömde jag om att en dag inte bara vara egen utan att även bli min egen arbetsgivare. Bland annat för att få bestämma själv över min tid. Ville jag ta sovmorgon så skulle det vara okej. Icke minst verkade det lockande att kunna ta fikarast när jag vill och inte vara hänvisad till när arbetskompisarna tyckte det passade att ta en fika. Sitta själv i fikarummet och slappa kändes lite förbjudet.
TILL SLUT TOG jag steget och började frilansa och det inom allt möjligt. Den känslan av frihet som jag fick var och är stor. Samtidigt smög sig snart en känsla av missnöjdhet över mig och det handlade främst om en sak, -fikarasterna. Det är inte klokt vad jag saknar fikarasterna på bestämda tider med arbetskamrater. Jag blir rörd när jag tänker tillbaka på gemenskapen och alla djupa filosofiska diskussioner som avhandlades. Vi kunde diskutera sådana stora livsfrågor som väggupp, bankernas övervinster, helgens dåliga väder, det spända världsläget och nya finesser på tvättmaskiner. Med andra ord var våra samtal mer givande än Riksdagens debatter. Efter de livssprudlande fikarasterna var det lätt att åter kasta sig över arbetet.
Mina fikaraster är numera en social katastrof de få gånger jag släpar mig till köket och fikar. Visserligen har jag börjat prata med mig själv men diskussionerna blir tama och når aldrig någon högre höjd. Som frilansare kan jag inte heller ta till ett av de bästa diskussionsämnena som finns i ett fikarum, -dåliga chefer högt upp i företagshierarkin. Jag har många gånger funderat på om dåliga chefer är medvetna om hur viktiga de är för personalens trivsel och gemenskap.
ÄVEN NÄR DET handlar om materiella ting är jag nöjd men missnöjd. I många år var jag missnöjd med att jag hade så ont om utrymme att förvara mina holkar och slöjdalster i. Så för några år sedan skaffade jag en färdig friggebod. När den väl var på plats ställde jag mig i dörröppningen och njöt av att ha ett femton kvadratmeter stort utrymme som lager. Redan nästa dag var jag lite missnöjd med att det inte fanns el i friggeboden som jag var nöjd med!?
Jag tror att jag inte är ensam om det här fenomenet och tur är det. Hade vi enbart varit nöjda hade utvecklingen stannat. Tänk om vi nöjda hade slagit oss till ro när runstenen uppfanns, då hade dagstidningen varit tunnare. till AB Svensk Bilprovning i Falkenberg för deras vänliga och trevliga mottagande Uppvaktning undanbedes Klastorp Uppvaktning undanbedes Bohamra Vessigebro