4 frågor till Ulf Liljenbäck
... deltidsboende i Bua som tillsammans med laget Echochamber slog svenskt rekord i vindtunnelflygning under inomhus-vm i fallskärmshoppning i Kanada.
* Först och främst – vad är vindtunnelflygning? – Man har ett rör med en diameter på ungefär fyra meter. Längst ner driver starka fläktar på med luft så att den går i en loop. När det går tillräckligt fort kan man lägga sig på luften och ligga där och flyga. Vi tävlar i grenen formationshoppning, och då är vi fyra personer i varje lag. Vi ska göra så många olika formationer i luften som vi hinner med på 35 sekunder. När tiden är slut dömer domaren utifrån hur många korrekta formationer vi har gjort.
”Jag har hoppat fallskärm sen 1985 och vindtunnel flög jag första gången för 30 år sedan, men i större utsträckning de senaste elva åren”
ULF LILJENBÄCK
* Och vad har ni gjort i Kanada? – Vi kom på sjätteplats av 14 lag. Alla lag som kom över oss är tunnelflygare på heltid, så vi var det bästa amatörlaget. Vi satte två nya svenska rekord. Dels rekord på en enskild runda då vi fick 34 poäng, vilket betyder att vi nästan gjorde en ny formation per sekund. Det gamla rekordet ligger på 31 poäng. Det andra rekordet var det totala antalet poäng på tio rundor. Där fick vi 26,1 i snitt jämfört med det gamla rekordet på 25.1.
* Hur mycket behöver man öva för att bli sådär duktig? – Jag har hoppat fallskärm sen 1985 och vindtunnel flög jag första gången för 30 år sedan, men i större utsträckning de senaste elva åren. Men det är ju en lagtsport, det räcker inte att man är individuellt skicklig. Alla formationer ska göras gemensamt, och då behöver man träna ihop som lag också.
* Vad har ni mer på gång? – Nu ska vi träna vidare. Vi fick med oss massa bra tips utifrån vad våra konkurrenter gjorde som vi kikar på. Så nu ska vi träna fram till första helgen i februari då vi åker till Spanien och tävlar. Sedan är det svenska mästerskapen senare i februari och i april bär det av till Voss i Norge.