PÅKLÄDD. Leila Bistroff i Veddige har jobbat som nakenmodell åt såväl kända konstskolor som privata konstnärer.
Leila Bistroff som nu fyller 80 år var under många år nakenmodell i både Finland och Sverige. På tavlan är hon modell åt konstnären Reino Arino 1974.
Leila har haft uppdrag för såväl kända konstskolor som privata konstnärer. Hon minns mycket väl hur det var första gången.
– Det var en stor grupp och jag fick tillsägelse hur jag skulle stå. Det kändes konstigt och det var mycket svårt. Att vara modell är ett tungt jobb, man poserar i 20 minuter och sen är det 10 minuters paus. Jag hade fått jobbet genom att jag såg en annons i en dagstidning. Det var i Helsingfors.
LEILA PRATAR MED tydlig finsk brytning. Hon är född i Viipuri (Viborg) som efter andra världskriget tillföll Sovjetunionen.
– Vår familj vandrade lite här och där i Finland. Det var svåra tider. Jag placerades som krigsbarn i Sidensjö i Ångermanland när jag var sex år och var där 1,5 år, jag hade det bra där. När jag kom hem till Finland kunde jag bara tala svenska.
Förutom att arbeta som krokimodell jobbade Leila även med städning och på restaurang. Många släktingar och vänner flyttade till Sverige, som ju behövde arbetskraft, och när några släktingar från Sverige hälsade på i Finland passade hon på att åka med dem tillbaka. Året var 1976.
– Jag hade brutit mitt ben och passade på att hoppa in i bilen. Det var en plats ledig (skratt).
Leila bosatte sig i Angered, fortsatte att jobba inom restaurang och andra serviceyrken men var också krokimodell på bland annat Valands konstskola.
– Några av konstnärerna har jag fortfarande kontakt med, men många har dött, säger Leila som inte vill berätta om livet i konstnärskretsarna på den tiden.
– Jag föredrar att hålla det för mig själv. Men jag har levt ett mycket spännande och roligt liv.
Leila är mycket bestämd på sitt vänliga karga vis. Hon vill hellre berätta om sitt engagemang i ett par föreningar.
– Jag var kokerska på Finska Föreningens barnläger under 80- och 90-talet. Vad roligt vi hade. Det var lekar och spel och varje gång hade vi ett speciellt tema. Det kunde vara klassisk musik, barnen fick rita och måla till musiken.
Leila var under samma period hjälparbetare i RIA, en till stora delar ideell verksamhet som hjälper missbrukare, samt övervakare inom Frivården i Göteborg.
– Jag var övervakare åt mördare och grovt kriminella, finsktalande män. Mot mig var de snälla. Det var lärorika år, tänk om polisen fick reda på lika mycket som jag (skratt).
– Egentligen var det jättefina killar men de ångrade sig inte utan ansåg att brotten de begått var samhällets fel. Och det var nog så i många fall, hade killarna fått hjälp tidigt hade det inte gått så långt. Ofta var det missbruket som gjort dem kriminella. De var fina killar och jag kunde lita fullständigt på dem. Jag har inte levt ett tryggare liv än då.
LEILA TRIVDES MED att bo i Angered tills området började förändras. Till det sämre.
– Det har blivit bråkigt, jag fick fönster krossade och kände mig otrygg. Till slut bestämde jag mig för att flytta. Tillsammans med ett par släktingar hittade jag det här stället och flyttade in 2012. Jag kände inte till trakten och hade aldrig varit här tidigare, men mina grannar har tagit mig väldigt väl emot och vi har blivit goda vänner. De är mycket viktiga för mig. Leila ler: – Jag gör allt spontant. Det blir aldrig något gjort om man funderar och planerar. Det blir bara besvikelser, säger hon.
Leila fick det lugnare och en trädgård att sköta. Hon läser, lyssnar på musik och går promenader. Och då och då tar hon färdtjänsten och hälsar på föreningen Finska aftonstjärnan i Angered.
– Jag är fortfarande medlem. Jag deltar i dagverksamheten och varannan vecka har finska krigsbarn möte.