”Vi står på randen till en ny renässans”
LITTERATUR: DAN BROWN ÄR TILLBAKA MED NY BOK Dan Brown skriver om det han själv gillar. Hans nya roman, den femte om Robert Langdon, handlar om livets uppkomst och mänsklighetens framtid. Den här gången utspelas historien i Spanien, ett land som Dan Brow
På Youtube finns klipp från en teater i Madrid där Dan Brown presenterade sin förra roman, inledningsvis på flytande spanska som den gamle spansklärare han är. I den nya boken Begynnelse har han till och med inflikat kommentarer på spanska.
– Spanien var det första land som jag reste till. Jag var 15 år, och har jag varit här tolv gånger, säger han nu på telefon från sitt spanska förlag i Barcelona.
KORTFATTAT OCH EFFEKTIVT svarar han på alla frågor. Hela tiden trevlig men utan spontana utläggningar och broderier. Begynnelse är en bok som han har haft på kokning i åtminstone tio år. Berättelsen börjar med att uppfinnaren och den ateistiske framtidsuttolkaren, Edmond Kirsh, blir skjuten just som han, inför miljonpublik, ska strömma sin upptäckt om hur världsreligionerna kommer att förlora sin giltighet. Samme Kirsh
visar sig älska William Blake och Winston Churchill som också är författarens egna favoriter.
– Naturligtvis, de här böckerna tar lång tid att skriva, det är viktigt
att skriva om sådant som man själv är upphetsad över.
Några av de avgörande actionscenerna i Begynnelse har han förlagt till den katalanske arkitekten Antoni Gaudís turistmagneter, därav boklanseringen i Barcelona. De första recensionerna har varit njugga, inget ovanligt i och för sig, men den här gången har den mediala uppmärksamheten inte varit lika enorm, och boken hamnar i skuggan av den pågående konflikten i Katalonien.
– Allt handlar om tajming, säger han ironiskt och utan att beklaga sig.
– Det dåliga är att människor är olyckliga och i konflikt. Jag älskar Katalonien, jag älskar Spanien och jag är full av förtroende för att man kommer att lösa det här. Saker händer över hela världen, men dialog är alltid lösningen.
DA VINCI-KODEN, hans andra roman om Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, har sålt i över 80 miljoner exemplar, vilket är världsrekord. Dan Brown skulle kunna flyta runt i tillvaron som en pensionerad rockstjärna. Ändå arbetar han vidare med en närmast militärisk disciplin och bor kvar i samma hus utanför den fridfulla uppväxtstaden Exeter i New Hampshire.
– Det är lustigt, men tre år efter Da Vinci-koden hade publicerats hade jag fortfarande kvar samma gamla bil, berättar han, en rostig Volvo som han älskade.
Arbetsdagarna börjar även nu klockan fyra på morgonen. Dan Brown jobbar åtta timmar per dag, ofta sju dagar i veckan, och hoppas att hans romaner med tiden blivit mer komplexa. För att själv hålla ordning på sitt pussel skriver han synopsis på runt 100 sidor per roman.
– Mina huvudpersoner bryr sig inte om hur många böcker jag har sålt, varje dag tittar jag på ett blankt papper. Jag gör lika mycket research. Det är tekniskt korrekt att jag inte skulle behöva fortsätta skriva, men jag gör det för att jag gillar det och eftersom jag tycker om att lära mig saker. Den aspekten av mitt liv är densamma.
– Men nu kan jag få kontakt med helt nya personer. Jag får träffa kuratorer på stora museer, och doktor Valero på Barcelona Super Computing Center till exempel.
I RESEARCHARBETET INGÅR förutom studieresor också läsning av ett hundratal fackböcker per år. Just nu Liv 3.0. Att vara människa i den artificiella intelligensens tid av den svenskamerikanske fysikern och kosmologen Max Tegmark, professor på Massachusetts Institute of Technology, MIT.
I Begynnelse uppfinner Dan Brown den datoriserade superassistenten Winston, en Siri på steroider. När samtalet går mot sitt slut och han blir ombedd att tilllägga vad han vill levererar han en genuint optimistisk framtidsvision.
– Jag tror att vi kommer att lära oss att kontrollera teknologin för mänsklighetens bästa. Alla de här teknologierna som vi lever med, medicin, transport och produktion, kommer att fortsätta att bli bättre, vi står på randen till en ny renässans. Teknologin blir vår räddning alltså?
– Om vi använder den på rätt sätt ja.