Försvarslöst dålig upphandling
FÖRSVARET. Visst vill vi ha ett Försvar av hög kvalitet, men ansvariga upphandlare behöver skaffa sig garantier för att man får det man behöver för en rimlig peng.
LEDARE 31/10. Granskande journalistik från Sveriges Radios Kaliber har avslöjat en minst sagt kostsam upphandling av hundar till den svenska Försvarsmakten. Priset har vanligen hamnat mellan 200 000 och 250 000 kronor per hund.
Nu pratar vi i och för sig inte om hundar som enbart är till för att vara gulliga och agera sällskapsdjur utan om hundar som genom att tränas ska göra viktiga insatser för landets säkerhet. Men oavsett detta får det anses vara ett anmärkningsvärt högt pris, det anser till och med insatta uppfödare och experter.
ANSVARIGA FÖR FÖRSVARETS avelsprogram för hundar försvarar sig med att hundarna man investerade i var viktiga för att åstadkomma de blodslinjer man var ute efter i sin avel. Men Kalibers granskning visar samtidigt att de verkar ha fått ut väldigt lite av dessa blodslinjer. Trots den höga prislappen som borde inneburit praktexemplar av avelsdjur så var det många som visade upp problem som klåda och höftproblem. En del kunde dessutom inte få valpar.
Argumentet från Försvaret är att detta istället ska ses som ett bevis på att man är ”ganska kräsna” på det man vill gå vidare med. Och när det gäller prislappen på hela affären som i slutänden hamnar på drygt 12 miljoner kronor menar en av de ansvariga för avelsprogrammet att det är ”ointressant att kommentera vad hundarna har kostat”. Istället tycker han att det är viktigast att veta vad skattebetalarna får ut av den satsning som gjorts.
DETTA ÄR ETT försvarstal som håller till viss del, för visst är det viktigt att titta på vad det är man åstadkommit. Men det gör likväl inte att vägen dit är ointressant och kostnaden är, oavsett vad denne försvarsanställde uttrycker, faktiskt mycket intressant. Det är skattemedel det handlar om och de ska hanteras med respekt. Visst är dessa miljoner ett litet belopp i de åtskilliga miljarder som Försvaret kostar. Men alla behöver dra sitt strå till stacken för att se till att varje satsad slant gör nytta och inte minst – att varje sparad slant kan göra nytta någon annanstans.
Att många av de hundar man köpt in för dyra pengar visat sig vara mindre lämpliga för avel sätter dessutom stora frågetecken för vägen till resultatet man uppenbarligen menar att man ändå uppnått.
NÄR MAN HÖR Försvarets argument för en osedvanligt dyr investering i hundar är det framför allt två råd som känns angelägna att ge:
Att vara kräsen när man arbetar med målsättningen om en hög kvalitet är bra, men när det handlar om att köpa en hund för över 200 000 kronor är det rimligt att vara kräsen innan man låter köpet gå igenom. Och är det så att det inte går att avgöra förrän efter det att köpet genomförts är det högst rimligt, inte minst med tanke på kostnaden, att utkräva någon form av garanti.
Väldigt enkla och självklara råd kan tyckas, men uppenbarligen behöver de uttalas för att motverka ett oansvarigt och faktiskt valpigt beteende i upphandling.