Plikten tävlar med ekonomisk vinning

på ”Gör din demokratiska värnplikt” (25/10).

POLITIK. Vill varmt tacka dig, Elisabeth Falkhaven (MP) för ditt fina inlägg om ”demokratisk värnplikt”. Har ju själv, och under många år verkat för en ”civil värnplikt” – och där avgränsningen inte går vid katastrofberedskap – utan även täcker in det tidigare, och långt viktigare förebyggande arbetet. Exempelvis demokratiskola.

TYVÄRR RÄCKER DET inte, så som många tycks tro och man ofta kan se uttryck för, bara med muntligt stöd, smicker och beröm – för att få dagens människor att viga sin dyrbara tid till ”plikten”, oavsett vad – utan att det också måste finnas ekonomiska förutsättningar för att människor ska kunna lägga sin värdefulla tid här. Då antingen i form av en egen stabil plånbok – eller att andra hjälper till.

Att utan ekonomiska investeringar, även i civilsamhället, föreningslivet och våra förtroendevalda runtom, de som ska ägna så mycket tid och kraft till att försöka få demokratin och lokalsamhället att fungera – så riskerar dessa kretsar att förtvina, av rent ekonomiska skäl.

En ung människa av i dag kan välja att ägna sin tid åt att sitta på möten och sätta sig in i alla dessa svåra frågor, utan ersättning – eller lägga ned några timmar extra på sitt arbete, eller extrajobb – och då inte bara tjäna några hundralappar extra – utan betydligt mer. Kan behövas när hyror och lån på miljonbelopp ska betalas, där de äldre generationerna, som unga, kunde hyra en bostad för några hundralappar i månaden, i dagens penningvärde.

NUMERA ÄR ÄLDRE människor, utom de fattigaste, dessutom ofta alltmer skuldfria och kan, om man är frisk, spendera sin tid efter egna intressen och ”vad man brinner för”.

Hur denna ”Gordons knut” för vårt demokratiska engagemang – skilda generationsvillkor och fattigdomens framväxt i vårt land – ska lösas, kan ingen enskild människa svara på. Ett viktigt steg på vägen är dock för civilsamhällets engagerade medlemmar; att höja kunskapsnivån i att kunna räkna, och att med den kunskapen som grund ta frågan om ekonomin – på högsta allvar.

Dag Reuterwall