Viktig rapport förordar att fuktskadat material byts ut
på ”Inget lättvindigt beslut att riva prästgården” (26/10).
VARBERG. Det var inte enbart min okulära besiktning, som var grund för mitt uttalande om Lindbergs prästgård.
Jag hade tillgång till samma underlag, som församlingen hade, vilket innebar hela det skriftliga beslutsunderlaget med bilagor. Den för mig mest relevanta bilagan var utan tvekan den byggtekniska rapport Daniel Andersson i Tvååker upprättat. Noggrant och metodiskt har han gått igenom hela byggnaden, både den äldre delen, vilken enligt Daniel är utan problem och den senare från 1880, vilken hade fukt och mögel i trossbotten. Inga problem i väggar och vindsbjälklag på någon del. Det förfaller inte som beslutsfattarna själva läst denna rapport. Rapporten förordar att fuktskadat material i trossbotten byts ut efter att ny dränering av byggnaden utförts.
Att fråga en firma, som lever på fuktskador, om ett byggtekniskt utlåtande är en vansklig metod för att få fram opartiska beslutsunderlag.
Tyvärr har de rykten som drabbade personer satt igång efter att ha spekulerat i hur omfattande fuktproblemen har varit, resulterat i att församlingen ledsnat på hela frågan och nu beslutat riva den vackra prästgården.
MIN HYPOTES FÖR hälsoproblemen är fortfarande, med mer än 45 års erfarenhet av renovering och restaurering av drygt 400 olika byggnader, att okritisk användning av moderna material, kan ha skapat problemen. T ex vid renoveringen av kök och badrum, vilket skedde i prästgården. Eller målning invändigt med moderna vattenspädbara plastfärger, som nästan utan undantag innehåller olika ftalater, vilka är hormonpåverkande.
Tillsammans med en kollega, arkitekten Håkan Cullberg i Varberg, besöktes prästgården. Vi ville försöka finna en lösning så att församlingen dels får in pengar, dels slipper ansvaret för prästgården. Vi förde fram vår idé om en arkitektskola för barn, där de genom lek och övningar i prästgården, kunde lära sig förstå god arkitektur.
PRÄSTGÅRDEN SKULLE arkitektoniskt kompletteras med anpassad bostadsbebyggelse, så att prästgården fortsätter att vara en hjärtpunkt i Lindberga by. En sådan skola skulle ge eko över hela Sverige och även internationellt och lyfta fram Varberg som en kreativ hotspot. Vi tog några första finansieringskontakter, vilka utföll positivt. Idén presenterades för församlingen med begäran om moratorium av rivningsbeslutet. Tydligen fick förslaget inget gehör hos församlingen.
Per Arne Ivarsson