Slag och sparkar tog livet av pigan
LÄS MER PÅ WEBBEN
På hn.se/livets-gang kan du läsa tidigare delar i serien.
En piga i Halmstad var död. Hennes namn hade varit Gunnel Larsdotter och hon var född i Lyngåkra i Harplinge socken utanför Halmstad. Hon skulle begravas på nyårsafton 1663 men stockemannen, en av de äldste av häradets nämndemän, hade sett liket innan det lades i kistan och tyckte inte att det verkade stå riktigt rätt till.
HAN BAD DÄRFÖR de tre män som skulle hämta henne till begravningen, Sven Matsson, Anders Bendtsson och Gunmond Andersson, att besiktiga liket först. De öppnade kistan och lyfte ur kroppen.
De tre besiktningsmännen kunde konstatera att pigan var mycket blå om halsen och likaså på båda sidorna av kroppen samt på låren, speciellt det högra. När de lyfte upp henne föll huvudet åt sidan som om nacken var svårt skadad: ”naar mand reyste kroppen op paa den ene side saa falt och hengde haffuedet” (ur tingsprotokollet, med betydelsen ”när man reste kroppen upp på den ena sidan så föll och hängde huvudet”).
Här fanns tillräckligt med underligheter för att Gunnels eftermålsmän, det vill säga hennes efterlevande släkt som kunde begära rannsakan, skulle anmäla saken till häradsrätten. I mars 1664 hade flera vittnen kallats in. Det var nämligen ganska många som hade något att berätta, för på annandag jul hade flera av Gunnels släktingar och vänner från Lyngåkra besökt henne i Halmstad eftersom hon låg sjuk och de varit oroliga för henne. Med några små variationer berättade de alla samma historia för häradsrätten:
Tidigt på morgonen några dagar före jul 1663 hade Gunnel Larsdotter precis kommit till Halmstad för att arbeta som piga hos Anders Nilsson. Hon hade varit sjuk en tid hemma i Lyngåkra och kände sig fortfarande svag. När hon kom in på sin husbondes gård möttes hon av sin matmoder, Anders Nilssons hustru, och fick en örfil som välkomsthälsning. ”Du gör dig sjuk för att du inte vill vara hos mig, din sakramentskade tova!” skrek matmodern.
HON TOG TAG i Gunnels näsa och vred om, och slog henne igen över ansiktet så att hon började blöda i både näsa och mun. Sedan blev hon tillsagd att hämta vatten. Gunnel gick iväg med en spann. Det tog mycket längre tid än det borde eftersom hon kände sig så svag – och så hade hon ju precis blivit misshandlad.
När hon äntligen kom tillbaka in på Anders Nilssons gård, mötte hon Anders. Han var ursinnig. ”Var har du varit efter det där vattnet eftersom det tog så lång tid?” for han ut mot henne.
Han tog den fulla vattenspannen och tömde vattnet över Gunnel. Sedan började han slå henne med knytnävarna på båda sidor av huvudet.
Gunnel fick också ett hårt slag över låret, men när hon senare berättade om det visste hon inte om det var en spark eller om Anders slagit henne med spannen, för just då höll hon på att kvävas, sa hon.
Strax därefter tog Anders ett hårt tag om hennes hår och skakade och vred hennes huvud våldsamt tills en man som kallades Peter Strandridare kom ut och ropade: ”Iche saa, iche saa farer med pigan!” (ungefär: ”Far inte fram med pigan på det viset”).
Anders tycks då ha sansat sig och ville ha det till att Gunnel var en lögnare om hon påstod att han hade slagit henne. Till det hade Gunnel svarat: ”Om I wil öde mig her saa ehr dog sant iag siger!” (ungefär: ”Om ni så hotar med att döda mig så talar jag ändå sanning”).
Fattig, värnlös och utsatt. Så kunde det vara att jobba som piga på 1600-talet. För Gunnel Larsdotter från Harplinge slutade det med att hon misshandlades till döds av sina brutala arbetsgivare.
OCH HON BERÄTTADE ju som det var, vilket resulterade i att hennes husbonde ställdes till svars. Tyvärr går det inte att hitta något om detta ärende i domboken, så vi vet inte om eller för vad han dömdes – eller vilket straff han i så fall fick. Källa: Halmstads häradsrätt AIA:8 (1664-1665). Och för den som inte vet vad ”sakramentskade” betyder så är det ”förbannade, förbaskade”.