En bostadspolitik för behoven – inte vinsten

på ”Havstruten värd sina nya hyror!” (23/10).

VARBERG. Hyresrätten är i dag en straffbeskattad boendeform. Medan småhusägare och bostadsrättsinnehavare begåvas med både ränteavdrag och Rot-avdrag, så är hyresgästerna helt utan statligt stöd, med undantag för det fåtal som har bostadsbidrag. Det är djupt klassorättvist, då hyresgäster för det mesta har sämre ekonomiska förutsättningar än bostadsägare.

Den privata marknaden har aldrig kunnat sörja för bostäder till alla – till rimliga priser.

På tidigt 1900-tal var bostadssituationen eländig. 1917-18 rasade revolutionerna och i Sverige var det hungerupplopp som gränsade till revolution. Kungens väskor var packade.

Den unge Ernst Wigforss, senare legendarisk och långvarig (S)-finansminister sa:

”Ett samhälle kan inte låta tio personer bo i en etta när revolutionerna rasar runt om i Europa.”

Det var miljonprogrammet som byggde bort bostadsnöden i vårt land. Kapitalförsörjningen löstes genom ATP pensionsfonderna. Bostadsfrågan löstes alltså inte av den privata marknaden utan genom gemensamt ägda tillgångar och lösningar.

Idag är den sociala bostadspolitiken mer eller mindre förstörd och bostadsbristen ökar åter dramatiskt i vårt land. Väntetiden på en hyreslägenhet i Varberg är 10-15 år beroende på läget.

Det är det privata kapitalet som inte vill ha tillbaka de gemensamma lösningarna, helt enkelt för att bygg- och boendemarknaden i sin nuvarande form är en guldgruva för dem, men till enorm nackdel för vanligt folk.

Det är grunden till att Kommunistiska Partiet säger nej till hyreshöjningar för t ex löpande underhåll, det är redan betalt i gamla hus.

Bengt Johansson

ordf. Kommunistiska Partiet Varberg