Anställd: ”Detfinns inte tid”
VARBERG: KOMMUNANSTÄLLDA VITTNAR OM TUFF ARBETSSITUATION
”Jag kommer aldrig orka med min heltidstjänst.” Det säger Anna som är sjukskriven från sitt arbete på en Lss-gruppbostad. Flera andra HN pratat med säger samma sak.
Efter debatten i fullmäktige bad vi sjukskrivna och deltidsarbetande kommunanställda att berätta om sin situation. Varför är de sjuka och varför arbetar de deltid? Är det livspusslet eller arbetssituationen som är boven i dramat? Jag har pratat med flera anställda som inte vill framträda med namn. Därför är alla namn utom ett påhittade.
ANNA HAR ARBETAT i kommunen i över 20 år. Hon har hela tiden arbetat med människor och i dag arbetar hon på en Lss-gruppbostad. (Lsslagstiftningen handlar om stöd till personer med fysiska och/eller psykiska funktionshinder.) Hon säger att hon tycker väldigt mycket om sitt yrke. Men arbetssituationen tär:
– Vi får inte kaffe, inga arbetsskor och inga ytterkläder trots att vi ska gå ut med de boende. Det är ont om utbildningar för personalen. Jag ser väldigt många brister i arbetsmiljön och hur vi följer regler och rutiner. Det är sådana saker som gör att jag inte orkar arbeta.
Anna berättar också om återkommande chefsbyten, vilket gör att lönesamtalen inte fungerar.
Anna sjukskrevs för utmattningsdepression för några år sedan. Hon kom tillbaka på deltid och på senare tid har hon lyckats gå upp något ytterligare i tjänstgöringsgrad.
– Men jag kommer aldrig orka med min heltidstjänst, säger Anna.
Sara arbetar som ekonomibiträde och lokalvårdare. Hon reagerar mot politikernas antagande om att man väljer deltid för att få ihop livspusslet. Det är en sanning med modifikation, menar hon.
HON SÄGER ATT man kan få en heltid om man är beredd att jobba på olika ställen. Men det innebär resekostnader och stress och gör det inte värt besväret, tycker hon.
”Vårt arbete är inte attraktivt på marknaden och lönen är ett skämt om man ser till vilken psykisk och fysisk påfrestning den innebär. Och så får vi mejl om att det är få sökande till tjänsterna som ligger ute... ja varför tror ni det, liksom?”, skriver hon i ett mejl till redaktionen.
Sara tycker inte att det tas in vikarier i tillräckligt stor omfattning,
något som bidrar till stress och ökar risken för skador. Hon säger att hon inte kan rekommendera någon att arbeta i kommunen och ligger själv i startgroparna för att söka en annan arbetsgivare.
PATRIK HAR JOBBAT i privat sektor tidigare men numera arbetar han med ungdomar inom kommunen. Han beskriver en arbetsvardag med en frånvarande chef som inte backar upp.
År efter år har han lyckats komma upp i något högre tjänstgöringsgrad än den deltid han har i grunden. Men trots det kan han inte få en utökad tjänst permanent, något som skapar en gnagande oro för ekonomin.
Hans kritik är bred men en av de saker som gör jobbet extra svårt är ineffektiviteten som han tycker att den kommunala organisationen för med sig.
– Folk som jobbar i privat sektor kan inte ana. Självklart ska man följa lagar och regler, men det måste finnas gränser för hur byråkratiskt det kan få bli, säger han.
– Tidigare var min plan att jobba kvar. Men så är det inte längre. Mina framtidsplaner involverar inte att jag är kvar här.
MADELEN HOLMKVIST ÄR barnskötare på Limabacka förskola och fackligt engagerad i Kommunal. Hon beskriver en vardag med näst intill oändligt många arbetsuppgifter men oerhört lite tid att utföra dem på. Det är många barn – en del med särskilda behov – och få vuxna.
– Jag som jobbar hundra procent känner att jag egentligen inte orkar. Man känner att man inte räcker till, säger Madelen Holmkvist.