Fackklubben s
VARBERG: MONARKS VERKSTADSKLUBB HAR STRIDIT ARBETARNA I ETT SEKEL
Krav på högre löner är en av grundpålarna i verkstadsklubbens hundraåriga historia. Men den stora prövningen kom den 25 november 1992. ”Varbergarna gick man ur huse för att visa sitt stöd och andra fackföreningar skickade dagligen blommor och telegram”.
THORD KARLSSON, verkstadsklubbens ordförande
Klubben gick in i sin första löneförhandling 1918 - och fick upp lönen med 15 öre i timmen.
– Det var ett stort steg åt rätt håll, säger klubbens nuvarande ordförande Thord Karlsson.
Han minns när han själv svettades vid förhandlingsbordet 1992 - året då Monarkfabriken hotades av nedläggning.
– De körde hårt med oss. Vi jobbade som vanligt under dagen, vilket i sig var konstigt eftersom de ville lägga ner fabriken. På nätterna förhandlade vi på Kusthotellet. Taktiken var att trötta ut oss. Men jag hade så mycket adrenalin i kroppen så det räckte med de två till tre timmar jag sov.
Dödsstöten kom den 25 november 1992 - då ägarna meddelade att fabriken skulle läggas ner. Några år tidigare hade importen från Kina ökat kraftigt.
– Hade vi inte kämpat hårt då hade vi inte suttit här i dag. Varbergarna gick man ur huse för att visa sitt stöd och andra fackföreningar skickade dagligen blommor och telegram, berättar Thord Karlsson.
800 FABRIKSARBETARE demonstrerade i protest och Varbergs Bois anordnade ett fackeltåg för att visa sitt stöd. Att de flesta i Varberg kände någon som arbetade på Monark gick inte att ta miste på. Vad fick ägarna att ändra sig?
– Motståndet var så pass hårt och tack vare att media rapporterade om beslutet fick Monark dålig publicitet. HN och radio Halland pratade med oss dagligen. En av