Se upp för kränkt rapportering
När lokala anekdotiska nyheter lyfts fram i sociala medier och får spridning riskerar vi att konstruera en ide om vår kränkta samtid som inte nödvändigtvis stämmer. Klick journalistik om den kränkta samtiden är ett populärt inslag i sociala medier. Ett bibliotek i Borås hade sagostund med en förskoleklass som fick lyssna på Pippi Långstrump-böcker. En av de som lyssnade uppfattade att kränkande äldre ordval användes i böckerna och anmälde biblioteket för hets mot folkgrupp. Expressen plockar upp detta och gör en artikel på det, som sedan sprids i digitala medier.
ANDRA LIKNANDE FALL har cirkulerat i sociala medier på senaste. En skola ville göra en lustig matsedel och döpte veckans meny efter diverse samtidsrelaterade saker som ”kränkt Pk-sås”. En elev blev sur och anmälde, detta spreds. Några studenter på ett universitet hade gnällt på Facebook över att de inte gillade en talare som skulle komma till deras högskola och hålla föredrag. Detta lyftes fram, blev artiklar och spreds digitalt.
DET ÄR KNEPIGT detta med så kallade enskilda fall, de bevisar i sig inte särskilt mycket, samtidigt som de också definitivt kan vara ett sätt att identifiera och bevittna skapandet av större samhällstrender. Kultur är något vi producerar vi varje dagligt möte med varandra. Då kan enskilda anekdoter ha värde som ett bevis för något större.
Men det finns också en fara och problematik i detta fenomen. Många som tillbringar mycket tid på nätet älskar mer än något annat historier som bekräftar deras världsbild av det lättkränkta, löjliga Sverige. Där tolerans för oliktänkande har gått så långt att det skapat ett nervöst samhällsklimat där ingen kan säga något utan att alla tar illa vid sig. Dessa personer sprider med glädje vidare anekdoter som de ovan.
ÄR MÄNNISKOR LÄTTKRÄNKTA idag? Absolut, vissa är. Precis som det var för 50 år sedan. Skummar man tidningar från 50-talet kan man hitta arga insändare som upprörd över att någon sa ”jäklar” på TV eller att en kvinna i en teaterföreställning visade underkjolen. Det är också, på sitt eget sätt, extremt lättkränkt. Men efter den tidens kulturella föreställningar.
POÄNGEN ÄR ATT det alltid finns en grupp människor som lätt tar illa vid sig i samhället, och att det främst är anledningen bakom känslorna som ändras. Dessa personer förtjänar dock inte allt för mycket uppmärksamhet. Visst ska vi vara vaksamma på destruktiva samhällstrender, som inskränkt yttrandefrihet, men då ska vi göra mer kritiska granskningar av officiella kanaler. Myndigheter, lagstiftning. Inte låta oss svepas med i varenda klickrubrik som sprids i sociala medier.
Genom att lyfta fram de här rätt extrema historierna skapar vi tillsammans en snedvriden bild av hur vanligt fenomenet verkligen är. De allra flesta håller tyst och kämpar på. Vi tror att de högljudda är betydligt vanligare än vad som är fallet om vi envisas med att ge dem luft hela tiden.