Jag köpte ingen choklad gjord på kamelmjölk

Jag funderade en stund om jag skulle slå till och köpa mig några bitar kamelmjölkchoklad inslagna i guldpapper. Om jag förstått det rätt har Al Nassma, företaget som gör choklad av kamelmjölk och kakao, tillgång till mer än 3 000 kameler på en gård i Dubai där de mjölkas regelbundet för att bland annat tillgodose marknaden med denna exklusivitet.

Jag köpte inte. Priset avskräckte. Dessutom var jag inte riktigt vän med tanken på ett stort antal kameler i chokladtillverkningens tjänst.

SJÄLV VAR JAG en av uppskattningsvis 80 miljoner passagerare detta år. Så många passerar årligen Dubais internationella flygplats, vilket gör den till en av världens mest trafikerade. Jag var på hemväg från Afrika och hade elva timmar att fördriva över natten i väntan på anslutningsflyget till Köpenhamn.

Därför stod jag en stund vid flygplatsens chokladstånd och funderade över mjölken och kamelerna.

Den stora terminalbyggnaden i Dubai är tydligen också en av världens största byggnader, räknat i golvyta, vilket gör att man ändå kan hitta sig ett någorlunda stillsamt hörn för att sjunka ner i en stol och försöka sova.

Jag somnade, sov en stund tills en kines i en stol några meter därifrån fick en våldsam nysattack som väckte mig.

En sådan här modern flygplats är som hämtad från någon science fiction-skildring som jag läste i ungdomen, en blänkande framtidsvision, en sorts artificiell stadsbildning där snabbtågen går som projektiler mellan terminalens olika delar och där hissarna flyr upp i höjden som glittrande fyrverkerier. Urbaniseringens kåkstäder finns inte i denna blänkande vision, bara gnistrande ytor.

Elva timmar på en flygplats. Kinesens nysattack hade väckt mig. Klockan ett på natten satt jag i en stol och var hungrig. Jag gick en sväng och hittade en italiensk restaurang, där priserna så smått hade närmat sig framtidens fantasivärld.

500 spänn för en mindre pizza och två glas vin. Glasen med vin skulle förhoppningsvis försänka mig i en behaglig dåsighet som underlättade några timmars väntan.

Servitrisen log och var vänlig. Jag log tillbaka.

NÄR MORGONEN GRYDDE gick jag till en av flygplatsbutikerna och köpte mig tandborste, tandkräm och tvål för en hundring; mina egna hygienartiklar låg nedpackade i den resväska som var incheckad för hela hemresan.

Jag tog mig till duschhytterna som fanns tillgängliga på flygplatsen och fräschade till mig, snart beredd att ta 8:20-planet till Köpenhamn.

Jag kände hemlängtan. Dubais flygplats gav mig en lätt känsla av obehag.

"Jag kände hemlängtan. Flygplatsen gav mig en lätt känsla av obehag."