Estetlärarna formar framtidens kulturarbetare. De har makt att påverka sina elever – hur vill de använda den?
Under tre år har estetlärarna sina gymnasieelever i ett fast grepp. Vad är det viktigaste att eleverna får med sig? Vilken typ av kulturarbetare vill lärarna få fram?
En gång, i Malmö, på en stökig musiklektion, bad den unge Lucas Silvner till Gud att han aldrig skulle bli musiklärare.
– Det verkade så otroligt respektkränkande, säger den nu 40-årige Lucas Silvner som visst blev musiklärare, ändå.
MÅNGA AV VÅRA nutida och kommande artister och scenkonstnärer har någon gång gått på något av Sveriges gymnasieskolors estetprogram.
Under tre år – när ungdomarna utvecklas och är formbara – omges de av lärare som har stora möjligheter att påverka vilka typer av kulturarbetare, och människor, de kommer att bli. HN träffar därför lärarna i de estetiska ämnena musik och dans på Falkenbergs Gymnasieskola och frågar: Vad vill du göra med din makt? Vad vill du mest av allt ge dina elever?
Lucas Silvner undervisar bland annat i trummor och ensemble.
– Vi ser det om och om igen. Elever mår bra av att gå här. De får bättre självförtroende. De står på scen och lär sig att uttrycka sig, både med estetiska och andra medel. När de slutar går de ut med lite rakare rygg än när de kom, helt enkelt. Det känner jag är det viktigaste att ge dem, säger Lucas Silvner.
Erik Leis hamnade själv på ett estetiskt program av en slump. Men han trivdes så bra i den kreativa gemenskapen, omgiven av ”kulturfolk”, att han blev kvar och i dag är han musiklärare.
– Jag vill att eleverna ska tycka att det är ännu roligare med musik när de slutar, än när de kom. Att de har fått bredda sig och känner stolthet över att de kan något, att de har spelat, stått på scen och fått bekräftelse för det. För vi lär också våra elever att vara en bra publik, som peppar varandra och visar uppskattning, säger Erik Leis.
REBECKA JOHANSSON, kårens yngsta lärare, började dansa som fyraåring med den nuvarande kollegan Monica Stålbom-berg som lärare. Hon började jobba som danslärare på Falkenbergs gymnasieskola bara fyra år efter att hon själv sprungit ut som student.
– Det jag saknade som elev, som jag nu är mån om att ge mina elever, är reflektion, säger Rebecka Johansson.
Hur gör du det, praktiskt?
– Vi kan stanna upp och bryta ner övningarna och analysera enskilda rörelser för sig. Just nu har vi haft genustema på street-lektionerna där vi har diskuterat och analyserat normer, feminint/maskulint och hur sådana rörelser kan se ut, till exempel.
Tycker inte eleverna – som säkert kommer för att dansa – att det är tråkigt?
– Det tar ju ett tag innan de vänjer sig. Men man märker hur mycket de utvecklas. Att analysera det man gör är också ett sätt att ge dansen ett högre värde, det är ett ämne som ska betygsättas, det är ingen kvällskurs det här, säger Rebecka Johansson.
– Och så vill man självklart ge sina elever god dansteknik. Och ett eget uttryck, lägger hon till.
HENNES KOLLEGA, OCH tidigare lärare, Monica Stålbom-berg berättar att hon alltid har varit lustdriven.
– Jag älskar att dansa och vill ge andra möjligheten att uppskatta dansen lika mycket som jag gör. Jag ville aldrig bli dansare. Jag har alltid velat bli pedagog, just av den anledningen, säger Monica Stålbom-berg som har haft danselever i drygt 35 år.
Av musiklärarna har Christina Shamlo varit längst tid på skolan.
– Jag vill såklart ge eleverna kunskapen om sina instrument, men det primära är egentligen att de ska kunna känna sig självsäkra och trygga. I de estetiska ämnena får eleverna rota runt i sig själva en del, vi jobbar med saker som går lite djupare, säger Christina Shamlo och nämner sånglektionerna som exempel.
– Sången ligger väldigt nära själen och hjärtat. När vi sjunger kommer vi ofta in på andra saker. Jag upplever att elever bearbetar saker lättare genom att hålla på med kultur och konst. Att få ha de lufthålen och få jobba med sina känslor som ung är viktigt, säger Christina Shamlo.
Man blir inte dansare efter tre år på gymnasiet. Man blir heller inte ekonom efter tre år på ekonomilinjen. Det krävs vidareutbildning och det estetiska programmet är högskoleförberedande precis som ett samhällsprogram. REBECKA JOHANSSON
Danspedagog
KRISTIAN ANDING SOM bland annat undervisar i violin har en bakgrund i folkmusiken.
– Jag vill att mina elever ska fortsätta. Det har jag alltid velat. När jag jobbade på ett högstadium ville jag att eleverna skulle söka till estetisk linje och nu vill jag att de ska fortsätta spela, även efter studenten. De behöver inte ha det som yrke, men kultur är så otroligt viktigt för alla människor, oavsett på vilken nivå det är, säger Kristian Anding
Han lägger till att han vill få eleverna att testa nya uttryckssätt.
– Det är när jag har prövat ”konstiga saker” inom musiken som jag har hittat de ämnen jag är bäst på i dag, säger han.
Linus Fredin är jazz- och bluesmusiker och jobbar som lärare till 75 procent.
– Jag försöker förbereda mina elever på hur det kan bli sedan, i ett liv som musiker på en scen. Jag kan ge eleven ett kladdigt notpapper och säga att det är funk.
Eleven förväntas då tyda kråkorna på pappret.
– Sedan säger jag: ”Oj, sångaren säger att vi ska höja låten en oktav, och vi har inte tid att skriva om”. Och så får eleven oktavera låten i huvudet, säger Linus Fredin.
Ann Alinder har tidigare arbetat med vuxna elever på bland annat Balettakademien och Performing Arts School. När hon nu möter gymnasieelever, tonåringar, vill hon ge dem en grund att stå på, berättar hon.
– De ska känna att de kan använda sin sång, till exempel, att de känner sig trygga. Självkänslan svajar för många unga tjejer och killar i den här åldern. De står mitt i ett sociala medier-brus som tar deras fokus. Det är viktigt att möta eleverna i det och få dem att inse att de har något att komma med. De kan uttrycka något, som inte handlar om matematik eller språk.
ÖVER HELA LANDET har de estetiska programmen tappat i popularitet. För bara några år sedan fanns det både teater- och bildinriktning på Falkenbergs gymnasium. Nu finns dans och musik kvar och mediepro- grammet har blivit en inriktning under estet. Estetlärarna berättar att de märker av att många föräldrar pushar sina barn till att läsa ekonomi- eller samhällsinriktning.
– Man blir inte dansare efter tre år på gymnasiet. Det krävs en högre eftergymnasial utbildning för det. Man blir heller inte ekonom efter tre år på ekonomilinjen. Det krävs en högre utbildning för det med. Och det estetiska programmet är högskoleförberedande precis som ett samhällsprogram. Det känns som att många inte känner till det, säger Rebecka Johansson.
LINUS FREDIN NÄMNER en klassisk fördom om musikelever: ”Du ska gå estet, ska du bli rockstjärna?”.
– Men det finns så många sätt att vara musiker på. Man behöver inte bli känd. Jag har kompisar som livnär sig till hundra procent på att spela. Andra får 80, 50 eller 30 procent av sin inkomst från musik, säger Linus Fredin.
– En viktig sak att flika in här är att vi håller på med passion. Om eleverna kommer att tjäna pengar på musiken om tjugo år eller inte, är inte så viktigt. Att de däremot får uttrycka sig på det sätt de mår bäst av att göra, är det som skapar lyckliga människor, säger Lucas Silvner.