Hur många blir kvar?

De politiska partierna håller nu på att bestämma vilka personer som ska stå på listorna inför nästa års val till riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige. Kampen om platserna kan vara hård. Några är veteraner – kanske med decennier i samma politiska församlingar – andra tar sina första steg för att axla förtroendet att styra en kommun, ett landsting eller vårt land.

Men alla som blir valda nästa höst kommer inte att sitta kvar hela perioden. Det finns en tendens till att en ökad andel av dem som blir valda hoppar av sitt uppdrag under mandatperioden. Under förra mandatperioden lämnade en av fem kommunfullmäktigeledamöter sitt uppdrag.

DET ÄR STATISTISKA centralbyrån, SCB, som tar fram statistik över andelen som lämnar sina uppdrag. De har tagit fram uppgifter om hur många som hoppat av hittills under denna mandatperiod och jämfört med tidigare mandatperioder. I riksdagen är läget stabilt, nio procent av de ledamöter som valdes in vid förra valet har lämnat, det är samma nivå som valet 2006 och 2010, men något högre än 2002. Men både när det gäller landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige har det skett en ökning. Under de tre första åren efter valet 2002 var det knappt tio procent av de valda som lämnade landstingsfullmäktige och knappt 13 procent som lämnade kommunfullmäktige. Hittills denna mandatperiod har 15 procent av landstingsfullmäktigeledamöterna och nästan 18 procent av ledamöterna i kommunfullmäktige hoppat av.

EN GRUPP DÄR många lämnar är de som är under 30 år. Förra mandatperioden var det 44 procent av dem som lämnade innan mandatperioden var över. Det finns många förklaringar till det. En är att praktisk kommunpolitik inte passar alla, vilket förstås även gäller äldre som kommer nya till politiken. Den som är politiskt intresserad och brinner för debatter om ideologi och principer finner sig inte alltid tillrätta med att besluta om internkontrollplaner och en verklighet där det ekonomiska utrymmet varken ger utrymme för de stora skattesänkningarna eller de stora välfärdssatsningarna. Den vanligaste orsaken till att personer lämnar fullmäktige är dock en helt annan. De flyttar helt enkelt från kommunen, och får då inte sitta kvar i fullmäktige.

DET ÄR INTE särskilt förvånande att personer som är under 30 år är rätt rörliga och det är därför naturligt att det är många som tvingas lämna den lokala politiken. Det betyder dock inte nödvändigtvis att de lämnar politiken – de kan ju mycket väl bli politiskt aktiv i sin nya hemkommun.

Alla avhopp är inte dåliga, det är positivt unga tar på sig uppdrag även om de efter något år flyttar och det är viktigt att ungdomar får plats i de beslutande församlingarna. Men det är också viktigt att partierna blir bra på att förbereda alla nya som tar på sig ett fullmäktigeuppdrag för vad som väntar. Att en av fem hoppar av är för mycket.