Hundra år av finsk förändring
SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN. Vi har skäl att både fira och oroa oss med Finland, för deras sak är också vår.
SIGNERAT 6/11. Bläckfisken med de ryska bokstäverna vill sända ett budskap från Varbergs konsthall. Exakt vilket förlorar sig i en översättning jag inte förmår. Men tolkningen av målningen står betraktaren fritt. Det är sannolikt att de finska konstnärerna har skäl att se den ryska grannen som en jättebläckfisk som ständigt vill sträcka sina tentakler västerut.
REDAN PÅ TISDAGEN, då Finland började trappa upp sitt firande av 100 år av självständighet, kom en påminnelse om en bistrare verklighet. Ett ryskt statligt flygplan kränkte finskt luftrum.
– Vi kan inte spekulera vad planet i fråga höll på med, sade finska försvarsminsteriets kommunikationschef till Yle. Han ville heller inte tala om hur kränkningen upptäcktes.
ATT DET LAND som i dag firar sin självständighet från rysk överhöghet fortfarande har skäl att ständigt vara på sin vakt mot grannen är dock ingen hemlighet. Åren före självständighetsförklaringen hade föregåtts av en tid då många unga finska män hade emigrerat för att komma undan ryskt förtryck och värnpliktstvång.
Det tog dock inte ens ett år innan den nya, fria nationen var mitt uppe i ett blodigt och slitande inbördeskrig. 35 000 finländare miste livet. Den röda sidan fick stöd av den nya ryska kommunistregimen, den sedemera segrande vita av bland annat Tyskland – två nationer vars inblandning i Finlands affärer skulle fortsätta att drabba och forma nationen
DEN NYINSPELADE FILMEN Okänd soldat, som i dag och i morgon kan ses på Bio Capitol i Varberg, skildrar hudnära och brutalt de krigets fasor som mötte soldaterna under fortsättningskriget, då Finland kämpande mot Ryssland i obekväm allians med Tyskland.
Fortsättningskriget var en förlängning på det finska vinterkriget, en period som står inskrivet även i Hallands historia. Hundratals hallänningar välkomnade finska krigsbarn som evakuerats till Sverige. Halland var det främsta mottagarlänet, tog emot flest barn sett till befolkningsmängd.
OM DEN DELEN av vår halländsk-finska historia har berättats i den ambulerande utställning om finska krigsbarn som visats runt omkring i länet med anledning av det finska 100-årsjubileet. Krigsbarnens öde är både en stolt historia om hur mottagande av ensamkommande barn har kunnat se ut, men också om krigets höga pris. Att tvingas slitas från föräldrar och syskon är alltid en tragedi, oaktat hur väl omhändertagna barnen blev i halländska hem. Och att en del finska familjer aldrig kunde förenas åter är ett krigets bistra faktum. Krigets pris är oåterkallelig skada och förändring.
Temat just för den finska konstutställningen ”Materiell tanke” i Varberg är just förändring. Stenar sprängs sakta, presenningar viks till fjäll, illusioner målas upp för att lura ögat och få betraktaren att tänka ett varv till. Allt är inte vad det verkar vara, varken i Konsthallen eller i Finland.
Nu laddar vårt grannland, som under 600 år var en del av Sverige, för århundradets fest. Det blir pompa, ståt, glädje och fyrverkerier – men även dystra påminnelser om att hot kan komma igen.
DE RYSKA TENTAKLERNA sträcker sig åter allt längre ut, påverkar hela världen på ett sätt vi har varit illa förberedda på. Samtidigt marscherar åter högerextremister på den finska huvudstadens gator. Finland svarar mot de nya hoten med kraft. Nordiska motståndsrörelsen har förbjudits av Birkalands tingsrätt. Men beslutet har inte hunnit vinna laga kraft och väntas i sig trigga marschdeltagare och öka risken för våldsamheter. Dessa nygamla samtidshot, som i hög grad även märks av i Sverige och i Varberg, är ett smolk i bägaren denna stolta högtidsdag.