340 000 ton avfall när Ringhals rivs
VARBERG: Nu närmar sig startpunkten för det gigantiska projektet att riva två av reaktorerna på Ringhals. En utmaning blir att ta hand om avfallet, varav omkring fem–tio procent beräknas vara radioaktivt.
Det gigantiska projektet att montera ned reaktorerna Ringhals 1 och 2 ska snart bli verklighet. Projektet har återverkningar långt in i framtiden och konsekvenserna är svåröverskådliga.
Till hösten 2018 ska Vattenfall lämna in sin ansökan om tillstånd för rivning av reaktor 1 och 2. Det finns få tidigare erfarenheter av reaktorrivningar i Sverige.
– Man har rivit en mindre reaktor i Studsvik, men ingenting i den här storleksordningen, säger Marielouise Olvstam, samrådsansvarig på Vattenfall.
En av frågeställningarna när ansökan nu går ut på samråd till grannar och myndigheter är hur det radioaktiva avfallet ska tas om hand.
Rivningsarbetet kommer enligt Vattenfalls egna beräkningar att generera 340 000 ton avfall, varav mellan fem och tio procent (omkring 15 000–35 000 ton) kommer att vara radioaktivt.
Hur detta ska hanteras är inte alldeles klart. Vad gäller det använda kärnbränslet så forslas detta bort direkt till mellanlagret Clab i Oskarshamn, där det förvaras i väntan på att utbyggnaden av slutförvarsanläggningen i Forsmark ska bli klar – vilket den beräknas bli i slutet av 2020-talet.
NÄR DET GÄLLER inkråmet i reaktorerna är frågan ytterligare lite mer komplicerad. Delar av utrustningen inifrån Ringhals 1 och 2 ska så småningom tas om hand som så kallat ”långlivat avfall”. Anläggningen för slutförvar av sådant avfall existerar inte ens på ritningsstadiet, men Svensk Kärnbränslehantering AB räknar med att den ska finnas på plats i mitten av 2040-talet.
Detta avfall måste i väntan på en sådan anläggning förvaras i ett mellanlager på Ringhals. Det innebär att avfallet blir kvar på området minst en bit in på 2040-talet.
– Men kärnkraftsverksamheten kommer ju ändå att finnas kvar på området, eftersom reaktorerna 3 och 4 ska vara i drift till dess, konstaterar Marie-louise Olvstam.
ÄNNU MER LÅNGLIVAD riskerar frågan om det minst radioaktiva avfallet att bli. Det rör sig om ”mycket lågaktivt avfall”, såsom exempelvis betong, metall och skyddskläder. Detta vill Ringhals helt enkelt gräva ned i ett markförvar. Ett sådant finns redan på Ringhals och det nya skulle antingen placeras på det nuvarande området eller alldeles i anslutning till det.
– Det är mark som redan är detaljplanerad för vår verksamhet, men vi skulle få flytta stängslet en bit, uttrycker Marie-louise Olvstam saken.
Ett sådant markförvar består av en hård kärna av avfall i containrar som vilar på en tät bottenplatta och täcks över i olika lager för att undvika att föroreningar sprids ut i naturen. Markförvaret konstrueras för att hålla i över 100 år när radioaktiviteten helt har avklingat.