Finland föddes i blod
HISTORIA: 100 ÅR SEDAN FINLAND BLEV SJÄLVSTÄNDIGT
Kriget och dess efterspel kostade 38 000 människor livet, vilket gör det till en av de blodigaste konflikterna i Norden.
Detta var på sätt och vis inte så förvånande. Finland, som sedan 1809 varit en del av det ryska riket, blev självständigt i en extremt turbulent tid i Europa, och självständigheten i sig var en direkt följd av första världskriget.
De hårresande förlusterna under kriget ledde till tsardömets fall i Ryssland och Lenins maktövertagande i slutet av 1917. I Finland tog man chansen och bröt sig loss från Ryssland.
Fast motsättningarna inom landet var stora, och snart var inbördeskriget ett faktum.
På den ena sidan stod de ”röda”, som utgjordes av en stor del av den politiska vänstern, och på den andra de ”vita”, det vill säga de liberala och konservativa grupperna.
Kriget inleddes 27 januari då de röda under ledning av det socialdemokratiska partiet genomförde en statskupp i Helsingfors och tog väpnad kontroll över södra Finland. Samtidigt lyckades de vita ta kontroll över norra och mellersta Finland.
REDAN FRÅN BÖRJAN var kriget blodigt. Folk som hamnat på fel sida om frontlinjen mördades. Fångar avrättades kallblodigt.
Liknande motsättningar fanns vid den här tiden i många europeiska länder. Men i de flesta länder gick det aldrig så långt som i Finland. Kunde inbördeskriget ha förhindrats?
– Det är tveksamt. Det såg mörkt ut redan på ett tidigt stadium. Radikaliseringen av arbetarrörelsen hade gått väldigt långt, delvis genom påverkan från bolsjevikerna i Ryssland, säger Niclas Sennerteg, medförfattare till en nyutkommen bok om inbördeskriget. * Det som i dag är Finland blev en del av Sverige under 1200-talet, under den så kallade korstågstiden, och förblev sedan den östra rikshalvan under cirka 600 år.
* År 1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland. Under drygt 100 år var sedan Finland ett storfurstendöme inom det ryska riket.
* I samband med ryska revolutionen 1917 förklarade sig Finland självständigt. Ett blodigt inbördeskrig utkämpades 1918. Året därpå blev landet officiellt en republik med president.
* Vintern 1939–40 utkämpades det så kallade vinterkriget mot Sovjetunionen. Ännu ett krig mot Sovjet, fortsättningskriget, utkämpades 1941–44.
* Finland blev medlem i FN 1955 och medlem i EU 1995.
– I Sverige hade de mest radikala i socialdemokratiska partiet uteslutits redan 1917. Men i Finland var de fortfarande kvar och lyckades ta kommandot. Det var Finlands stora olycka.
NÄR KRIGET BRÖT ut fanns fortfarande tiotusentals ryska soldater kvar i landet. De röda hade hoppats på starkt stöd från dessa.
– Det var till och med ett av argumenten för att börja revolutionen. Men de ryska soldaterna var dåligt motiverade, och ville mest hem till Ryssland. Så någon större insats gjorde de aldrig, säger Sennerteg.
De röda överskattade med andra ord sin förmåga. De saknade dessutom militär kompetens – till skillnad från de vita som hade tillgång till yrkesofficerare och leddes av en man med stor erfarenhet från krig, den före detta generallöjtnanten i den ryska kejserliga armén, Gustaf Mannerheim.
Det var de röda som först gick till offensiv i kriget, men de vita höll emot, och kunde snart gå till motanfall.
Den avgörande drabbningen var slaget om Tammerfors 16 mars– 6 april. Det blev mycket blodigt och slutade med en fullständig vit seger.
Samtidigt grep Tyskland in i kriget på de vitas sida. En tysk division landsattes i södra Finland och hade snart intagit Helsingfors. Tyskarna var mest ute efter att stärka sina egna positioner i norra Europa, men deras hjälp till de vita hade stor betydelse.
För första gången hade finländarna sin framtid i egna händer. Men början blev svår. Bara några veckor efter att självständigheten utropats kastades landet in i ett brutalt inbördeskrig.
REDAN DEN 15 MAJ var kriget avslutat. Då hade de rödas partiledning flytt till Moskva, och de sista av de röda soldaterna kapitulerat.
– De vita hade säkert vunnit ändå, men det tyska ingripandet förkortade kriget med flera månader, säger Sennerteg.
Krigets efterspel blev dock bittert. Cirka 7400 av de röda som tillfångatagits i striderna avrättades brutalt av de vita styrkorna. Dessutom dog flera tusen av de röda i fångläger efter kriget. Traumat sitter kvar än i dag.
– Stämningen var otroligt hätsk. Det finns något särskilt med inbördeskrig som gör dem extra oförsonliga, säger Sennerteg.
– Men det var i det långa loppet Finlands lycka att de vita vann. Om de röda hade vunnit hade säkert Finland blivit en del av Sovjet, med allt vad det hade inneburit.