Emma Knyckare om ”stökiga tjejer”
En föreläsning för ”stökiga tjejer” fick stor betydelse för Emma Knyckares engagemang. I dag berättar hon om bakgrunden i småstaden och den ljusnande framtiden. Och om arbetet med den mansfria festivalen Statement som hon hoppas ska bli återkommande.
Nyligen släppte Modernista andra delen i Lynda La Plantes serie om den unga poliskvinnan Jane Tennison. Många av oss känner Tennison som kompetent kommissarie i tv-serien I mördarens spår, som visades på 1990- och början av 2000-talet. Men givetvis fanns det en tid innan Tennison avancerade till kommissarie och det är den perioden (1970-tal) som La Plante skildrar här. Dolda mördare heter andra boken och här befordras aspirant Tennison till kriminalkonstapel och får bland annat agera lockfågel när en misstänkt våldtäktsman ska fångas.
MANNEN GRIPS OCH erkänner en rad överfall på prostituerade kvinnor men nekar till att ha våldtagit en ung kvinna. Graverande bevis trollas fram men Tennison tvivlar på att allt har gått rätt till. Tvärtemot order och goda råd börjar hon rota i fallet. Att en man blir oskyldigt dömd vill hon inte medverka till.
Hon blir också indragen i sitt första mordfall, men först efter att ha vägrat gå med på att en kvinna som hittats död i ett badkar råkat ut för en olycka. Även här går hon emot direkt order och gräver på egen hand och med viss hjälp av en motvillig kollega fram bevis på att det är fråga om mord.
Jane Tennison är en plåga för alla i sin omgivning. Trots att hon ofta har rätt vill jag slå henne i huvudet då och då…
Jane Tennison är en plåga för alla i sin omgivning. Trots att hon ofta har rätt vill jag slå henne i huvudet då och då och jag har full förståelse för att kollegerna tröttnar på henne. Det är skickligt skildrat och kunde lätt ha blivit outhärdlig läsning om inte de här extremt äregiriga dragen hos henne skänker både mänsklighet och trovärdighet till porträttet.
Lynda La Plantes böcker om Tennison är polisromaner av klassiskt snitt. I författarkollegan Sharon Boltons senaste thriller, Dödsdömd (Modernista), spelar polisen visserligen en viktig roll men det är ändå två andra personer som har huvudrollerna: jägaren Patrick Faa och villebrådet Jessica Lane. Hon är enda överlevande efter en olycka med luftballong, och hon är på flykt. Hon har sett en mördares ansikte, och han har sett hennes. Hon måste elimineras eftersom hon bär på kunskap som är livsfarlig för mördaren.
MEDAN JESSICA FÖRSÖKER undkomma får vi ta del av bitar ur hennes bakgrund, med början 28 år tillbaka och med ojämna hopp fram tills för bara några få dagar sedan. Ett par vändpunkter som gör att jag sitter som en fågelholk och undrar hur jag kunde låta sig luras så totalt höjer värdet ytterligare. Hade det inte varit för slutet, som jag tycker är lite väl lättköpt, skulle jag antagligen utsett Sharon Bolton till en av mina nya favoritförfattare. Jag tyckte om hennes förra roman, Daisy i kedjor, där man som läsare också åkte på en och annan blåsning, dock något mer väntade än här. Hon är, hur som helst, synnerligen läsvärd.