De lämnas i sticket
OMSORGSBRISTER. Det är oacceptabelt att eftervården inte fungerar fullt ut efter vårdmissar.
LEDARE 9/12. Oförmågan att fullt ut ta ansvar för vårdskadade patienter, som Sofia Dyberg Bartholdsson i Varberg, säger en del om vårt samhälle. Visserligen har Kammarrätten i Göteborg nu gett kommunen bakläxa – kvinnan ges rätt till assistans i samband med rehabilitering – men att det skall behöva gå så långt som till en rättsprocess är förstås beklämmande.
Sofia Dyberg Bartholdsson är en av alla de kvinnor som drabbats av en allvarlig förlossningsskada. I hennes fall handlar det om en ödesdiger läkarmiss i samband med läggningen av epiduralbedövning som resulterade i förlamning.
EN SKADA MAN som kvinna får räkna med? Så resonerar tydligen patientnämnden. Det är dock en risk som vården talar oförskämt tyst om. Detta trots ökningen av såväl patienternas efterfrågan på ryggbedövning, som personalens beredvillighet att erbjuda den sortens behandling.
Även om de flesta födande kvinnor får god smärtlindring, är det dock fråga om en avancerad bedövningsform. Risken för bestående men må vara liten, 1 per 25 000, men den finns. Sofia Dyberg Bartholdsson är ingalunda ensam om att ha drabbats av svåra skador.
HON ÄR TYVÄRR heller inte ensam om att behöva kämpa för sin rätt till erforderlig hjälp och behandling för den skada hon har drabbats av i samband med förlossning. Under det gångna året har de allvarliga bristerna i svensk förlossningsvård hamnat under lupp. Allt fler kvinnor har tagit bladet från munnen i kamp mot vårdgivare som ibland avfärdar alla besvär med en attityd som om drabbade kvinnor vore gnällkärringar.
– Det finns en inställning där man anser att allt som har med förlossningar att göra är friskt. Men så är det inte alltid. Ibland går det inte som det ska, och då måste det sättas in rätt vård. Då behövs förutom barnmorskan även förlossningsläkare, narkosläkare, operation, intensivvård och ibland hela sjukhusets resurser för att ge rätt vård, säger förlossningsläkare Ove Karlsson i en artikel om förlossningsskador i tidningen ETC.
FÖR ATT INTE tala om att allt kring eftervården, exempelvis i form av rehabilitering, måste fungera – så även när ansvaret övergår till kommunnivå.
Sverige är ett av de länder inom OECD som rapporterar en hög andel förlossningsskador av olika slag. Således bör det finnas en medvetenhet om bristerna. Därför har saktfärdigheten med att dra slutsatser och agera därefter varit svår att förstå. Först på senare år har kvinnans rätt till behandling för sina skador blivit en fråga inom såväl vården som på den politiska agendan.