Det viktiga är att kunna vila i stunden

Sitter vid köksbordet och iakttar min yngste son som stillsamt leker med sitt lego på golvet. En ond och en god värld ska det bli har jag fått veta. Han är fullkomligt uppslukad av det han gör, och bygger varsamt sitt landskap bit för bit – fast besluten om hur hans skapelse ska se ut när den är färdig.

DET SLÅR MIG hur han verkligen är i nuet där och då. Det är liksom bara han och hans älskade lego. Ingenting annat existerar. Hur ofta händer det egentligen att vi vuxna fungerar just så?

Jag tror att det är viktigt att hitta de där situationerna, där man är ett med stunden. Inte låta andra saker pocka på din uppmärksamhet, utan helt och hållet få vila tankarna lite. Jag själv har nämligen en förmåga att alltid vara en händelse eller tanke framåt i tiden. Ständigt på tå, i väntan på något. Bra i många hänseenden, men också stressande för hjärnan att aldrig riktigt få hämta andan.

DET ÄR MYCKET som händer i mitt liv just nu – och så är det ju för både mig och gemene man för det mesta. Det kan vara saker man gläds åt, men också tunga saker som oroar och gnager. Jag tror att det flesta av oss går omkring med ett mer eller mindre oavbrutet stresspåslag i hjärnan – där tankarna hoppar mellan jobb, deadlines, sjukdomar, och ett dåligt samvete som ofta pockar på.

Häromveckan tog vi en långhelg i Malmö. Barnfria och utan större planer, förutom att vila, äta gott och njuta av livet. Det räcker gott och väl för mig. En välbehövlig timeout i vardagen. Så när jag gick där på gatorna en dag – med handväskan och shoppingkassarna i mina händer – slog det mig hur jag verkligen var i nuet där och då.

Under en stund – förvisso ganska kort sådan – hade jag inte tänkt på något annat än stunden just där och då. Hur marken kändes under mina fötter, hur vinden från havet rörde runt i mitt hår, närheten av min man, och hur alla dofter från staden kittlade mitt sinne.

VISSA KALLAR DET kanske mindfulness, för andra är det meditation. Men egentligen spelar det nog ingen roll vad det heter. Det viktigaste tror jag är att hitta de där stunder emellanåt, där man verkligen vilar i nuet. Hjärnan behöver som sagt också återhämtning.

För vissa är det kanske en promenad vid havet, att känna sin älskades arm runt midjan, eller att plocka svamp en solig höstdag. För andra kan det vara en stund vid målarstaffliet, eller att plocka snäckor vid strandkanten. För min son är det sannolikt när han sitter där på golvet med sina legobitar.

Så vila en stund i nuet, du också. Din kropp och din själ kommer förmodligen tacka dig. Det gjorde min.

”Jag tror att det flesta av oss går omkring med ett mer eller mindre oavbrutet stresspåslag i hjärnan.”