Stickcaféet där deltagare får maska
GUNNARSJÖ: GEMENSKAP FÖR NYA OCH GAMLA BYBOR
– Kamratcirkeln startades för att öka den sociala hållbarheten. Stickningen är inte det viktigaste, säger initiativtagaren Gerda Dufwa.
De 160 invånarna i Gunnarsjö har ingen samlingslokal. Byn saknar församlingshem och den gamla centralskolan är såld. Men det är en bygd med mycket gemenskap och ett rikt föreningsliv med ett dussintal föreningar, allt från kyrkan till jaktskytteföreningen. Folk träffas ändå!
– Gunnarsjö är ett område i förändring. Unga par har börjat flytta in och befolkningen ökar igen. Men det fanns ett glapp mellan de som ’alltid’ har bott här och de nyinflyttade så för två år sedan startade vi kamratcirkeln, berättar Gerda Dufwa.
När Hallands Nyheter knackar på hemma hos Mona och Rune Fritjofsson i Risa för att gå på det ambulerande stickcaféet är det redan fullt i stugan. Men denna kväll har deltagarna lämnat garnet och stickbeskrivningarna hemma och istället bjudit in fler av Gunnarsjös invånare.
PÅ PROGRAMMET STÅR en föreläsning med Kenneth Johansson från Hallandsavdelningen av Hela Sverige ska leva. Han berättar om demokratiutveckling på landsbygden och hur man kan påverka en bygds utveckling.
I grunden är stickcaféet dock en kamratcirkel för traktens kvinnor, arrangerad av den ideella föreningen Gunnarsjö Sambruk i samarbete med Studiefrämjandet i Varberg, och utan begränsning i antalet deltagare.
– Många av kvinnorna är duktiga * Gunnarsjö Sambruk ideella förening startade hösten 2014. Föreningens motto är ”att verka för en positiv lokal samhällsutveckling i hållbarhetens tecken”. * Stickcaféet är bara en av verksamheterna. I juli varje år anordnar den Gunnarsjö marknad, där bygdens föreningar och företag får visa upp sig. Föreningen har också tillgång till ett stort växthus för samodling. Den har också startat och samordnar Gunnarsjö Grannsamverkan. på stickning men det är inget krav. Vi ordnar många andra aktiviteter. Mona har hållit i betonggjutning och hemma hos Rosa bakade vi tunnbröd. Vi har provat på Feldenkrais och mindfulness, berättar Gerda och fortsätter:
– När polisen var här och pratade om grannsamverkan mot brott kom en tredjedel av bygdens invånare! Vi var över femtio personer och fick låna lokal i den nu privatägda skolan.
På Gunnarsjö Stickcafé lär nyinflyttade och väl inbodda bybor känna varandra – med och utan stickor.
VID ETT AV de fint dukade borden har Eva Maria Sandin från Bäck slagit sig ner.
– Jag kan inte sticka alls. Men jag kan väl lära mig! skrattar hon.
29-åriga Eva-maria blev fastboende i Gunnarsjö tillsammans med sin sambo Johan i fjol. Här ska det utflyttade Boråsparet leva hållbart nära naturen och förhoppningsvis skaffa höns och får med tiden. Under det första året har Eva-maria lärt känna många människor i sin nya hembygd.
– Folk har varit nyfikna på oss. Nu börjar det kännas som att vi har fått koll på några stycken här också. Vi har varit med på ett par städdagar och gått de nya vandringslederna tillsammans med andra. Marknaden är också ett bra ställe om man vill träffa folk. Det är bra att det finns sådana sammanhang, säger Eva-maria.
KVÄLLENS VÄRD, MONA Fritjofsson, kom själv inflyttande till Gunnarsjö och makens föräldrahem i början av nittiotalet. Numera är Mona en av bygdens profiler, känd för sitt dragspelande och hantverkande, och för henne är det självklart att både delta och vara drivande i stickkaféet.
– Vi bor lite avsides från byn så även om jag känner folk blir det inte så ofta man träffas. I kamratcirkeln blir det av. Det är ett himla trevligt gäng! Vi har högt i tak och pratar om allt möjligt, säger Mona.