Livets gång.
Ett svinaktigt leverne kan vara riktigt fint. I alla fall om man är ett linderödssvin och bor på Gunnagård i Svartrå.
– Sedan i somras är linderödsgrisen inte längre rödlistad utan räknas ”bara” som hotad, säger Richard Näslin.
Ho efter ho fylls med havreoch vetekross, fodermjöl och drav. När djuren förstår vad som pågår kommer de som skjutna ur en kanon ur sina hyddor. Luften är kall och den välbökade leran har fått en frusen skorpa. Perfekt vinterväder för linderödssvin, med andra ord.
– Kyla mår de bara bra av. Det är värre om det blir en fuktig vinter, säger Jannike Näslin.
En krögare med fingertoppskänsla vet var maten kommer ifrån. Den ska helst vara närodlad och ekologisk och man ska kunna tala om för gästerna exakt vad som ligger på tallriken. Hållbarhet är ordet för dagen.
– Det började för några år sedan med att kockarna på en del fine dining-ställen började odla örter i köket. Nu har många egna odlare och uppfödare som de samarbetar med. Allt det här började när vi startade Vinbergs Prästgård, så vi var ganska tidigt ute, säger Richard Näslin.
Så att det går åttio linderödssvin och bökar i hagarna hemma hos Kusthotellets Food & Bevarage Manager är inte så konstigt.
Jannike och Richard träffades tidigt, på en personalfest på Gustaf Bratt i Falkenberg, där då 17-åriga Jannike stod i garderoben och 21-årige Richard arbetade som kock. Bara en månad efter att de blivit ett par var det dags för Richard att dra till Ishotellet i Jukkasjärvi för att jobba säsong. Sedan dess har det blivit jobbvändor till både Åland och Norge men paret har ändå lyckats hålla ihop, bilda familj och driva en rad verksamheter tillsammans.
UNDER LOPPET AV ett enda intensivt år hann de gifta sig, köpa Gunnagård, driva två krogar – Vinbergs Prästgård och Glommens Fiskekrog – och skaffa barn.
– Vi är traditionella av oss och gillar allt som är gammaldags, från att laga mat efter gamla recept till att bevara de svenska lantraserna. Och får man problem i äktenskapet löser man dem, man skiljer sig inte, säger Richard.
– En dag gick det upp för oss att vi inte kunde fortsätta i det tempot vi höll. 2014 omskolade jag mig till undersköterska och jobbar nu natt på ortopeden. Nyligen gick jag ner till 60 procent för att hinna sköta allt på gården, säger Jannike.
Det är alltså hon som tar huvudansvaret för det gemensamma projektet på Gunnagård.
I JANNIKES OCH Richards fall handlar djurhållningen och livet på landet inte bara om krogtrender. Båda är uppvuxna på varsin svingård,
Richard i Välasjö mellan Okome och Gällared och Jannike i Stafsinge.
Redan när de drev Vinbergs Prästgård odlade de mycket egna grönsaker till restaurangen och höll får för köttets skull. När de sedan hade köpt den avstyckade gården i Svartrå var det dags för nästa steg.
– Det började med att släkten satt och hetsade mig på ett kalas. ”Klart att du ska ha lite svenska lantraser!” Innan dess hade jag aldrig ens hört talas om linderödsgrisar, säger Richard.
Men han gick hem och funderade och talade med Jannike. Båda brinner för svenska råvaror och visst vore det fint om Stella fick se hur det går till att föda upp grisar?
VÅREN 2014 ANLÄNDE den första suggan, Greta. När Jannike och Richard meddelade släkten att det lösa pratet på kalaset var på väg att bli verklighet undrade bådas fäder vad som farit i ungdomarna.
– Pappa varnade mig och sa ”Pojk, har du inte lärt dig nå-
gonting på alla år?”, berättar Richard och Jannike fyller i:
– Min far skakade också på huvudet. Men nu tycker han att det är jätteroligt att vi har tagit upp det här. Han och svärfar hjälper till här emellanåt och vår granne Lennart rycker ut i vått och torrt. Lennart har hjälpt mig många gånger när mina kära grisar har rymt och Richard har varit borta på jobb!
JANNIKE OCH RICHARD har köpt tillbaka tolv hektar av Gunnagårds gamla marker. Förutom svinen håller de också en del andra djur på gården: tolv orusthönor och ett par mellerudskaniner är liksom linderödsgrisarna av gammal lantras. Detsamma gäller den enda svenska blåanka som, tillsammans med en broiler, överlevde en iller-attack i hönshuset härom-sistens.
I hagen närmast boningshuset går en islandshäst och i hundgården står Richards jakthundar.
– Och så är det soffpotatisen Aska, en korsning mellan fransk bulldogg och chihuahua, skrattar Jannike.
Såhär inför julen är det bråda dagar på Gunnagård. En del av fjolårskultingarna har nått slaktvikten på 75-80 kilo och körts till slakteriet på Öströö. Köttet styckas sedan till skinka och andra detaljer och en del förädlas och blir exempelvis till salami och rökt sidfläsk.
Produkterna säljs dels till restauranger och dels direkt till konsumenter, numera bland annat genom de nystartade Rekoringarna i Falkenberg, Varberg, Mark och Borås. Under 2018 planerar man också för att öppna en egen gårdsbutik.
Ju mer Jannike och Richard har lärt känna rasen, desto mer förtjusta har de blivit i den.
– Varenda linderödsgris har sin personlighet och så är de tåligare än moderna grisar. I en framtid där vi måste göra oss av med oljeberoendet kommer vi att vara glada för att vi har bevarat de här gamla raserna, som klarar sig på näringsfattig mat, sällan blir sjuka och kan gå ute året om.