Svårt att få bostad för våldsutsatta
VARBERG: Kvinnojouren Frideborg tvingades att säga nej till 100 kvinnor och 125 barn som bad om att få komma till en tryggare bostad. Skälet är att den ideella verksamheten har för få akutbostäder att erbjuda.
Förra året tvingades kvinnojouren Frideborg att säga nej till 100 kvinnor som var i behov av ett nytt och tryggt boende. – Behovet är enormt. Det är viktigt att de får ett hem där de kan låsa dörren, säger verksamhetsledaren Anita Andersson.
Den rådande bostadsmarknaden ställer till det för våldsutsatta kvinnor och barn. Detta eftersom en ny bostad ofta är den enda vägen bort från ett liv kantat av våld och hot. I dagsläget har kvinnojouren i Varberg två lägenheter att erbjuda, en fyra och en tvårummare.
– Det är meningen att de ska fungera som akutboenden, men det är inte så verkligheten ser ut. Familjerna blir kvar i upp till ett år och ibland längre. Vi får neka många under tiden och det är frustrerande för oss och heller inte bra för dem som blir fast i lägenheterna.
UNDER 2016 FICK Anita Andersson och hennes kollegor säga nej till elva kvinnor och en man, som totalt hade åtta barn, i Varbergs kommun. De fick även neka 89 kvinnor och 117 barn från andra kommuner. Nu söker kvinnojouren med ljus och lykta efter ytterligare en bostad.
– Vi är behov av en lägenhet som är handikapps anpassad. Förtillfället kan vi inte erbjuda rullstolsburna person e renbostad. Vad händer med de kvinnor och barn som ni inte kan erbjuda en bostad?
– Socialen har en skyldighet att fixa tak över huvudet åt dem. Ofta blir det boende på hotell eller vandrarhem och det är inte bra för barnen. Barnfamiljer borde ha förtur i bostadsköerna, men tyvärr är det inte så i dag. Jag tycker även att våra klienter borde ha flyktingstatus. De flyr också från våld och dödshot, säger Anita Andersson.
Hon berättar att de drabbade kvinnorna allt för ofta inte har något kontaktnät eftersom förövaren har sett till att minska det. Det kan därför vara svårt för kvinnorna att tillfälligt flytta in hos familj eller vänner. När de väl väljer att bryta med sin partner är de väldigt ensamma.
– Har man inte ett boende fixat kan det vara svårt att lämna sin partner. Många väljer att gå tillbaka. Men nio av tio gånger blir allt bara värre efter det.
ENLIGT ANITA ANDERSSON brukar jourtelefonen gå varm under mellandagarna och efter trettonhelgen, då många väljer att lämna sin partner när hen har återgått till arbetet. Men Anita Anderson menar att trycket på akutbostäder är lika stort året om eftersom våld i nära relationer inte är alkoholrelaterat.
– Det viktigaste är att man är medveten om att man inte har gjort något fel. Det som är positivt är att polis och vårdpersonal har blivit mycket bättre på att bemöta misshandlade kvinnor. Attityden att det som händer i hemmet ska stanna där håller på att försvinna.