Lärare oroas över ensamkommande
Lärare på PS möter dagligen ensamkommande som mår dåligt. Nu har de skrivit till Migrationsverkets generaldirektör och beskrivit situationen.
Lärare på Peder Skrivares skola har skrivit ett brev till Migrationsverket. Hopplösheten de dagligen möter hos ensamkommande får dem att ifrågasätta Sveriges agerande.
På introduktionsprogrammet på Peder Skrivares skola går många ungdomar från Afghanistan som kom till Sverige under 2015.
När läraren Eva-pia Persson en dag kom in klassrummet med elever kände hon hur hopplösheten slogs emot henne.
– JAG VAR PÅ väg att bara gå ut och börja gråta, säger hon.
– Det går månad efter månad för de här pojkarna och de far illa. De har svårt att koncentrera sig när fokus ligger på deras överlevnad, säger kollegan Ann Kärrbrand.
För lärarna innebär skoldagarna inte bara att undervisa utan att hjälpa ungdomarna med uppgifter utöver skolan.
– Det kan vara allt från att de behöver hjälp med något papper till att de inte fått pengar till en biljett, säger Eva-pia Persson.
HELA SITUATIONEN fick henne att skriva ett brev till generaldirektören för Migrationsverket och när hon pratade med kolleger ville de också skriva under.
I brevet beskriver hon att killarna mår dåligt, att många av dem aldrig bott i Afghanistan och att det blir svårt att hålla undervisning under rådande förhållanden. Hon skriver även att hoppet för de ensamkommande tändes i och med förslaget som regeringen lade fram i november.
Enligt förslaget ska en del av de ensamkommande få nya möjligheter till beviljat uppehållstillstånd. Eftersom många asylsökande ensamkommande har haft långa väntetider och hunnit bli myndiga under handläggningstiden skulle förslaget ge tusentals uppehållstillstånd.
– Alla blev jätteglada, säger Ann Kärrbrand.
– Men hoppet gick ner fort, säger Eva-pia Persson, som tycker att kriterierna är luddiga.
Lärarna tror att ett fåtal kommer att gå med på en utvisning.
– De har lärt sig så mycket här och så ska de börja om i ett annat land, säger Ann Kärrbrand, som befarar att elever kommer hitta sätt för att undkomma.
Även om Eva-pia Persson menar att det inte finns mycket att göra utifrån regler som råder så hoppas hon att alla försök sammantaget ska göra skillnad.
– Jag känner att vi måste reagera på detta.
HON AVSLUTAR BREVET med att fråga vad Sverige håller på med och om detta är humant. Har ni förståelse för det svenska regelverket?
– Givetvis måste vi ha de reglerna som vi har, men i detta fall tycker jag att Sverige har misslyckats. Väntetiderna har blivit så långa. Vi kan inte ta emot alla, men nog finns det plats för de här pojkarna, säger Eva-pia Persson.
”Givetvis måste vi ha reglerna vi har, men i detta fall tycker jag att Sverige har misslyckats.”
EVA-PIA PERSSON,
lärare