Olika syn på det flexibla
NYBYGGE. Falkenbergs nya Kunskapsoch kulturcentrum, KKC, är efterlängtat, men åsikterna går isär när det gäller lokalernas utformning.
LEDARE 28/12. Det är sedan urminnes tider känt att nya tankar och idéer inte alltid faller i god jord. Att rucka på och förändra människors invanda mönster är sällan lätt. Och samtidigt vet vi av erfarenhet att förnyelse är något vi trots allt vänjer oss vid, snart glöms det gamla sättet bort när det nya blir en vana.
Så är det dock inte alltid. Det finns trots allt förnyelse som aldrig faller i god jord och som istället kommer att utvärderas med uttalandet ”Det blev inte som vi tänkt oss”. Om detta uttalande kommer att bli aktuellt när det gäller KKC får tiden utvisa, men när nu bygglovet spikats är det uppenbart att alla inte är nöjda med planerna på hur de nya lokalerna ska utformas (HN 27/12).
ATT GÖRA ALLA nöjda är givetvis inte lätt och oftast en omöjlighet, men när en stark kritik riktas från de som ska leda kulturverksamheten i ett hus där halva namnet har bäring på just kultur, blir man ändå lite fundersam på hur förankringsprocessen har skötts.
Ifrågasättandet handlar om att många av de nya rummen blir för små för att åstadkomma en flexibilitet i att kunna slå ihop till större grupper för kulturverksamheten. Även skolsköterskorna anser att utrymmena blir för små.
SVARET FRÅN PROJEKTLEDAREN visar på en helt annan tanke om flexibilitet: ”Tanken är att samtliga lokaler ska vara gemensamma och användas av olika verksamheter”.
Denna idé om att minska behovet av att alla ska ha sitt eget utrymme är å ena sidan en klok tanke om att nyttja lokalerna effektivare. De som någon gång jobbat på kontor med mobila hurtsar där man skiftar plats från dag till dag, vet att den modellen kan fungera väl. Men frågan är om samma modell fungerar i en kultur- och skolverksamhet? Om flexibiliteten istället leder till frustrerande krockar och förlorad tid i ständig logistik.
Hur det blir får som sagt tiden utvisa. Kanske tystnar kritiken och de som var skeptiska får komma att erkänna att det blev bättre än de trott. Eller om det istället blir de ansvariga för utformningen av huset som får yttra orden: ”Det blev inte som vi tänkt oss, så vi får bygga om”. Så får hoppas att det ändå inte blir, för det vore trist om Falkenbergs kommuns dyraste investering någonsin skulle bli ännu dyrare – och det i så fall på grund av att man inte lyssnat på de som ska verka i huset.