En hundraåring har sina egenheter

Eftersom Finland just firat sin hundraåriga självständighet, så vill jag bidra med min förtjusning över Helsingfors. Det är en fin stad, bra att promenera i. Man borde åka dit då och då. Jag minns en alldeles glasklar och gnistrande vinterdag – så olik våra vädereländiga dagar just nu – då jag i sällskap med några kamrater befann mig i Helsingfors. Eftersom en av kamraterna har finländska anor och dessutom talar finska, så blev han ett slags guide för oss övriga.

– Jag vill smaka kalakukko, sa jag i ett försök att imponera med min ytterst begränsade kunskap om finländska egenheter.

– Kom, vi går till saluhallen, sa han.

DET ÄR JU en av dessa sevärdheter i den finländska huvudstaden, den gamla saluhallen från 1889 vid Södra kajen. Vår finsktalande kamrat gick några steg före för att hålla avstånd till oss övriga, eftersom han snart skulle åka Vasaloppet och hade en lite hypokondrisk oro för att mänsklig närhet skulle smitta honom med någon förkylning just när han var i en förberedande fas.

– Här har du din kalakukko, sa han och pekade när vi hade letat oss runt i saluhallen en stund.

”Naturligtvis är det inte särskilt många finländare som käkar kalakukko nuförtiden.”