Från ”tattarplåga” till ”tiggarplåga”

FÖRBUDSIVER. Hur lite vi lärt och hur lätt godhet kan misstänkliggöras och humanistiska uppfattningar kastas överbord.

LEDARE 5/1. ”Har du en stund ledig från annat huvudbry så sätt dig neder och fundera på om inte tattaren ock är en människa”.

Den gamle skolmästaren Orvars avslutningsord, i en över hundra år gammal opinionstext i Falkenbergsposten, känns nästan kusligt aktuell. Byt bara ut ordet ”tattare” mot tiggare och det är lätt att se hur historien är på väg att upprepa sig.

ÅTER LIKNAR ALLT fler den utsatte mannen på gatan vid en sanitär olägenhet. Och vi är tillbaka i en tid där allmoseoch tiggeriförbud beskrivs som fullt rimliga åtgärder för att rensa våra gator från fattiga och oönskande.

Med värme beskriver Orvar de tattarbarn han varit satt att undervisa. ”Där var en blixtrande snabbhet i uppfattningen, en rapphet att återgiva, en rutsch i vändningarna som byns barn inte kunde prestera”

En utsaga som får en dåtida prost att utbrista i ett ogillande ”Brrr” och raskt poängtera att dessa barn är lika snabba till ont. Det är dock sannolikt en mild återgivning av de reaktioner Orvars liberala inställning kan ha väckt 1912.

”Tattarna”, som var det begrepp som användes om romerna, eller resandefolket, beskrevs då vanligen som en plåga. En kommunalordförande i Vinbergs kommun hade några år tidigare tagit initiativ till en brutal skrivelse, som sedan undertecknades av alla kommuner i Halland. Kravet var att alla tattare skulle placeras på allmänna försörjnings- och arbetsinrättningar och att deras barn skulle bortackorderas till ”allvarliga och välkända” allmogehem.

FULLT SÅ LÅNGTGÅENDE åtgärder krävs inte av dagens största svenska partier. Men faktum är att såväl Moderaterna som Socialdemokraterna är nära att kroka arm med Sverigedemokraterna i frågan.

Moderaternas partistämma röstade redan i höstas ja till ett nationellt tiggeriförbud. På Socialdemokraternas kongress i våras vann förvisso den mer humanistiska linje som bland annat partiets halländska ombud drivit. Men det hindrar inte Stefan Löfven från att under självaste juldagarna spekulera i förbudsriktning.

”Vi är inte där än. Vi måste hela tiden se över vad som skulle vara effektiva metoder. Och kan vi göra någonting mer med lagstiftningen — låt oss titta på det.” sade statsministern.

”ALLA BÖR TÄNKA på att pengar i muggen kan vara ett bidrag till människohandel” förklarade i sin tur finansministern.

Att tiggarna själva gång på gång poängterat att allmosorna gör verklig skillnad, att tiggeriet gjort det möjligt för dem att skaffa bättre tak över huvudet och mat på familjernas bord, biter inte på de nya hårdföra.

För vi är där igen, fler fastnar för den typ av misstänkliggöranden som de Orvar så tydligt en gång beskrev.

”MAN SADE OM dem att de stal, men inte stal de här på orten. Man skyllde dem för att krångla med tvetydiga hästaffärer. Det kan ju hända, men inte blev de fast för sådana.”

Vi har lagar mot människohandel och sexköp. Uppenbarligen leder de till fällningar. Det är som det skall vara. Men att en majoritet i Sveriges riksdag år 2018, i inhuman saneringsiver, skall börja betrakta tiggeri som ett brott är orimligt och obehagligt.