Så lurade jag mina kompisars småsyskon

Det är bra med hund ifall man får besök av inbrottstjuvar. Säger dom. Gäller dock inte våra hundar. De skäller visserligen när någon kommer, men sen lägger de sig på rygg med benen i vädret. Det är ingen undergivenhetsgest – de hoppas bara att någon ska klia dem på magen. Matte, husse eller Kofots-ronny. Det spelar ingen roll.

DET ÄR MINA hundars största mening med livet: att bli klappade på magen.

Vem kan klandra dem? Jag är precis likadan. Fast jag vill INTE bli klappad på magen, jag vill bli masserad eller killad på ryggen.

Ärligt – finns det något bättre än ryggmassage? Äta glass? Nej. Läsa bra bok? Nej. Sex? Nej.

SÅ LÄNGE JAG minns har jag gjort vad som helst för några minuters rygg- och nackberöring.

I lågstadiet mutade jag jämnåriga med spelisar (små färgglada plastbitar som av någon anledning alla barn skulle ha på 70-talet).

Jag uppfann massagetåg innan den mest progressiva förskola hört namnet.

”Jag vågar på riktigt inte tänka på hur mycket pengar jag nu för tiden lägger på att gå och få riktig massage.”