Fin Ted, tårar och ful peruk
FILMRECENSION
TED – FÖR KÄRLEKENS SKULL Regi och manus: Hannes Holm Producent: Lena Rehnberg och Cecilia Forsberg Becker Sverigepremiär: 3 januari 2018
Jag tänker på 4 saker när jag lämnar salongen efter att ha sett ”Ted – för kärlekens skull”, som har biopremiär 3 januari.
1. Psykisk ohälsa är fruktansvärt. Sjukdomen tränger inte bara in i kroppen utan tränger också ut personen som en gång fanns där. Rädslan hos dem som lever runt en sådan person, rädslan för när och hur personen kommer förändras/ försvinna nästa gång, skildras fint i filmen. Vården måste bli bättre. Den blir väl bättre? Den måste bli bättre.
2. Ted Gärdestads musik är fantastisk. Jag är en väldigt lättrörd person, att jag skulle gråta till den här filmen var en riktig lågoddsare, vi vet ju alla hur det slutar, men att de två första gångerna jag grät skulle vara till hans musik var faktiskt lite oväntat. Hans melodier är så vackra. Och texterna släpper fram en skör manlighet som än i dag är ovanlig att hitta i populärkulturen. Jag har lyssnat på alla hans skivor, många gånger, men att få höra dem nu och samtidigt se Adam Pålsson göra artisten Ted Gärdestad till en människa av kött och blod, gav musiken ännu mer djup.
3. Om man skulle leka charader och fick som uppdrag att visa naiv/godtrogen/blåögd skulle man troligtvis spärra upp ögonen, lyfta på ögonbrynen och blinka som om man vore förvånad. Ungefär så tycker jag Adam Pålsson spelar Ted Gärdestad. Kanske hade Ted ett ”naivt” kroppsspråk. Men jag köper det inte. Det känns tillgjort och överspelat.
4. Och går det verkligen inte att göra bättre peruker 2017? Varken Ted Gärdestad eller Janne Schaffers peruker ser riktigt kloka ut. Tillsammans med den stora mängden kändisar som spelar andra kändisar i stora mustascher blir det nästan farsartat.
MED TANKE PÅ att jag grät fem gånger under ”Ted – för kärlekens skull”, får filmen högt betyg. Men alla är ju inte lika lättrörda som jag. En normalrörd person tycker troligtvis att det är en fin film, väl värd att se. Den belyser en intressant person och en fantastisk låtskatt, men filmen, i sig, är varken intressant eller fantastisk. Jag är glad att jag har sett den men jag skulle aldrig se om den.