Skolkamrater.
Väninnorna Anna och Jennie i Tvååker skrattar, gråter och kämpar - för skolbarn i Gambia.
Bristol Academy heter byskolan i Nabweru i utkanten av huvudstaden Kampala som med Anna och Jennies hjälp växter så att det knakar.
– Det är som två världar. Det trygga livet hemma i Tvååker och alla känsloupplevelser i Nabweru. Det går inte att förklara, säger Jennie Beckman.
Första mötet med Nabweru var en chock för de två. Det var fattigt och råttor och insekter överallt. När de gick ut från det enkla hotellet hojtade och skrek människorna omkring, och de blev livrädda.
– VI GJORDE allt fel. När vi fick höra att invånarna bara ville hälsa och vi hejade tillbaka vände allt. Vi möttes av en stor värme och glädje, säger Anna Westerberg.
Anledningen till att de två kompisarna Anna och Jennie hamnat i Nabweru 2008 var att de som föräldrar engagerat sig i sina barns skolas medverkan i ”VM i samarbete”. Barnen gick i grundskolan Hyllan i Tvååker, och tillsammans med sju elever och två lärare följde Anna och Jennie med som extra förstärkning till ett samarbetsoch demokratiprojekt i Uganda. Där nere träffade de eldsjälen Eddie som ville bygga en skola som han själv kunde äga så att han slapp höga hyror.
– Vi var och tittade på marken och hörde hans planer. Arbetet med att den första byggnaden hade redan påbörjats. Eddie som är i vår ålder blev som barn faderslös i samband med inbördeskriget i Uganda. En holländsk präst tog hand om Eddie och några av hans bröder så att de undkom ett liv på gatorna, säger Anna.
ANNA OCH JENNIE är helt vanliga kvinnor som har bott i Tvååker i hela sitt liv. Vid sitt första besök i Uganda arbetade de i Tvååkers korvkiosk och samlingspunkt ”Korv Me Mos”.
– Där har det stått många
insamlingsbössor, skrattar de.
DE LÄRDE KÄNNA varandra för drygt 20 år sedan genom sina män och blev trots olikheter bästa vänner. Men att de skulle engagera sig för en skola för fattiga barn i Afrika var inget de själva eller deras omgivning anade.
Efter första besöket i Uganda fortsatte de att hålla kontakt med Eddie Kisingiri och hans Bristol Academy.
I början var lärarna i Anna och Jennies barns skola drivande i insamlingsprojektet. Numera är det enbart Anna och Jennie som är aktiva.
– Alla pengar vi samlar in går oavkortat till att göra allt så bra vi kan för barnen på skolan. Vi sätter alltid vårt fokus på barnen när vi tänker på vad som behöver göras. Vi bygger nya klassrum och förbättrar kök, toaletter och lekplatser... barnen ska få vara barn. Våra resor dit betalar vi med våra egna pengar, allt vi samlar in går till skolan. Bristol Academy som nu har 400 elever växer hela tiden, säger Jennie nöjt.
VARJE BESÖK ÄR en känslomässig berg- och dalbana. Jennie och Anna möter barnens tillgivenhet, upplever mycket värme och glädje. Samtidigt får de höra hemska historier om vad barnen varit med om och se deras skador, många har blivit slagna. Livet för barn kan vara hårt i fattigdomens spår.
– Vi gråter mycket när vi är där nere och vi gråter när vi kommer hem. Samtidigt ger besöken mycket glädje. Vi får så mycket tillbaka och det är fantastiskt att vi vanliga Tvååkers-tjejer faktiskt kan göra skillnad, säger Anna.
Båda har stort stöd av sina familjer i arbetet med skolan.
– Utan våra familjer hade vi aldrig varit där vi är idag. Dom är våra främsta supportrar i allt vi gör och har gjort.
Med bössor och framför allt olika projekt, föreläsningar och insamlingar har Anna och Jennie genom åren lyckats få ihop flera hundra tusen kronor från generösa Tvååkersbor och -företag.
Genom bloggen bristolacademy.blogg.se har de även fått givare från hela Sverige. I vår ska de göra ett besök på skolan för att se resultatet av deras senaste insamlingar.
– Vi reser tillsammans med våra familjer och vänner. Under 2017 har vi samlat in 200 000 kronor till ett nytt stenhus som ska innehålla klassrum på nedre plan och lärarbostäder på andra våningen. Bygget går att följa på bloggen, säger Anna.