Ett spännande 2017 – för vem?
INVANDRING. Migrationsminister Helene Fritzon skriver på facebook att hon haft ett spännande 2017. Visst kan jag förstå att Helene Fritzon tycker det är spännande att byta upp sig från att ha varit kommunalråd till att bli migrationsminister . Men har man under samma år följt den inhumana politiska hanteringen och Migrationsverkets rättsvidriga behandling av många flyktingar, inte minst de ensamkommande frånafghanistan, så har det snarare varit ett ångestfyllt år – särskilt för dessa ungdomar, men även för oss som trott oss leva i ett humant land.
EFTERSOM MIN FAMILJ i drygt två år har levt med en pojke som flytt från krigets (enligt FN:S bedömning) Afghanistan, tror jag mig veta vad jag talar om.
E. har för Migrationsverkets handläggare berättat hur hans yngre syskon, mamma och pappa misshandlats av talibanerna, hur de tog familjens djur och rövade bort hans pappa efter att han berättat för polisen vad som hänt. (Korruptionen är omfattande i Afghanistan.) Mamman och farfar insåg vad som kunde hända äldste sonen E och uppmanade honom därför att lämna hemmet, 13 år gammal. Migrationsverkets handläggare trodde inte på E:s berättelse och vips var han 18 år. Rättssäkert? Utan någon medicinsk åldersbedömning. Hans längd angavs till 17 cm längre än hans verkliga längd är. Vid alla överklaganden har nästa instans anammat åldersuppskrivningen och den angivna längden – utan att ha träffat E! Asylprocessen har nu varat i 2,5 år men trots detta omfattas inte E av de justeringar som gjorts, t ex gymnasielagen och vad vi förstår inte heller av det nya förslaget.
Denna korta redogörelse beskriver bara en av vad tusentals drabbats av!
VI HAR EN regering ledd av Socialdemokraterna som har solidaritet och rättvisa som honnörsord, men agerar tvärtom mot dem som mest behöver medmänsklighet och ett rättvist bemötande. Det är illa!
Vi svenskar förfasar oss med rätta över Trump, Erdogan och Putin, men kommer inte själva i praktisk migrationspolitik i närheten av vår höga humanistiska svansföring. Själv har jag numera svårt att känna mig stolt över att vara svensk, vilket är mycket sorgligt!
Inte är det heller någon tröst att flertalet politiska partier tycks vara lika okänsliga för allt lidande som många flyktingar varit med om i hemlandet och dessutom det bristfälliga bemötande vi förorsakar.
Vi har en regering ledd av S som har solidaritet och rättvisa som honnörsord, men agerar tvärtom mot dem som mest behöver medmänsklighet och ett rättvist bemötande.
MAN SKULLE ÖNSKA att partiledarna nu i början på det nya året skulle lägga käbblet åt sidan, kroka arm och visa ledarskap för ett människovänligt Sverige genom att gå i bräschen för en massiv offentlig och civil insats där vi konkret visar att vi värnar människovärdet framför det materiella och bekväma. Om så vore fallet skulle vi svenskar om tio år med frimodighet och stolthet kunna blicka tillbaka och säga till varandra: Vi tog chansen att gemensamt försvara de värden som vi hävdat och levt gott av genom att vi tog oss an de mest utsatta, de som flytt från krig, förtryck och misär och därmed blev ett mer välmående folk, framförallt andligt/kulturellt men även ekonomiskt. Eja vore det en verklighet!