Klassisk vintermånad – en mild och blöt december
December levde verkligen upp till en klassisk ”vintermånad” här på västkusten med ett grådaskigt, kladdigt och ljummet ansikte. Mest på tapeten var nederbörden som oförtrutet fyllde på ovanifrån och vi är nu långt från några bekymmer med sinande grundvatten. Nu handlar det mer om att få undan vattenmassorna. Milt var det också även om inte det nådde upp till de föregåendes årens värde och solen lyste med sin frånvaro om nu någon missat det.
ETT STÄNDIGT INFLÖDE från väster av milda vindar och frisk aktivitet på lågtrycken gav vintern aldrig någon riktig chans att få utbreda sig över vår landsände. Några korta nedslag av vinterluft genererade några lika korta episoder med snöfall. Ett sådant inföll lagom till Lucia då nio centimeter noterades vid stationen i Eftra. Nya mildattacker svepte bort snön efter några klabbiga dagar och nästa kalluftskil kom lagom till midvintersolståndet men sedan laddade Gumman tö upp ordentligt och skickade en blöt julhälsning med upp till nio grader och 20-30 millimeter regn under julafton. Flödet fortsatte månaden ut och mer än dubbla nederbördsmängder uppmättes på flera ställen i Halland. Allra mest i millimeter räknat för Sveriges del föll det i Ullared med 225 millimeter som därmed tog hem den mindre smickrande utmärkelsen. Även nyårsafton gick i det blöta tecknet men lagom till tolvslaget syntes månen genom tunna slöjmoln och raketerna slapp åtminstone vätan ovanifrån denna gång.
DECEMBER AVSLUTAR SOM bekant vår gregorianska tideräkning och året som helhet kan sammanfattas. Temperaturen hamnade någon grad över det normala och det föll till sist cirka 130 procent nederbörd mer än normalt vid stationen i Eftra. Den faktiska nederbörden hamnade på 1085 millimeter och ligger på sjätte plats på topp tio-listan. Främst under de sista fem månaderna flödade det ner nästan 90 procent av årsnederbörden vilket satte karaktär på hösten. I övrigt minns vi den rätt usla sommaren med bara fyra dagar med 25 grader eller över. Redan den 18 maj sattes den lägsta maxtemperatur för helåret som jag har uppmätt sedan 1975, 26,2 grader.
JA, SÅ FORT kan det vända i naturen när det alltid lika ombytliga vädret lever sitt eget liv även om vi gör allt för att förmänskliga det med termer och begrepp. När man under dessa helgdagar får tid att filosofera lite över just hur vi ser på naturen, och i detta fall vädret, smyger det lätt in en hel del tankefel hos oss. Ser vi tillbaka på den ”torka” som förekom innan ovan nämnda höstflöde så gick ju tonerna exempelvis att nederbörden ”uteblivit” eller ”vi saknar två årsnederbörder” men att det nu återställs genom flödet i höst. Här får vi lätt tanken att naturen/ vädret på något sätt skulle ha ett minne eller en riktning för sitt handlade. Vädret har ju ingen som helst aning vad den gjorde igår, förra månaden eller några år tillbaka eller vad den kommer göra i framtiden.
TORKAN KUNDE FORTSATT fem år till, eller tio, men av erfarenhet vet vi, utifrån det vi upplevt, att nederbörden så småningom kommer och allt sammanfattas i det vi kallar klimat. Men det är inte självklart att den skulle ha gjort det. En annan klassiker är ju att ”stormen tog en annan riktning”. Vilken riktning? Stormen i sig själv har ju ingen egen inneboende önskan om färdriktning då den är ett resultat av de krafter som påverkar den. När den ”avviker från kursen” gör ju den bara det som våra prognoser inte lyckats fånga tillräckligt bra.
Oförutsägbarheten i vädret är en del av dess charm och även dess problematik.
En ledarskribent i HN uttryckte nyligen sin förfäran över att vädret blivit allt mer oberäkneligt men det är helt fel.
Vi har aldrig varit bättre på att beräkna vädret men vi står oss fortfarande slätt i vissa lägen då vi inte har all kunskap som behövs. Och det är väl en jädra tur att vi inte kan förutse vädret i alla sammanhang.
Vem hade då stått ut att bo i denna gudsförgätna del av världen, vad det gäller vädret, utan att hänga sig kvar i tron på den eviga kanonsommaren som så sällan inträffar…