Södra cell jublar över ja till tallolja

Eu-parlamentets fortsatta ja till biobränslet tallolja räddar Södra Cells fabrik i Piteå, men beslutet är egentligen mycket större än så.

– Vi var rädda för att EU skulle jämställa trä med fossil olja och det hade fått katastrofala följder för oss, säger Henrik Brodin, strategisk affärsutvecklare på Södra Cell i Värö.

SVERIGE OCH FINLAND har lagt stor energi på att övertyga resten av EU om nyttan av ländernas skogsproduktion. Att det inte handlar om att skövla skog och bland annat göra biobränsle av den, utan att skogen har en återväxt och därmed är förnybar.

”Produktionen av tallolja är ett exempel på att hela trädet används. ”

– Det hade kunnat leda till att vi tvingats köpa utsläppsrätter för fler hundra miljoner kronor och orsakat färre arbetstillfällen, säger Henrik Brodin. Följderna för Sverige som helhet hade blivit stora.

Produktionen av tallolja är ett exempel på att hela trädet används. Massafabriken Södra Cell i Värö rymmer både ett pappersmassabruk och en såg. Dessutom utvinner man tallolja. Det är egentligen en restprodukt som skapas när trämassan kokas och består av kådämnen. Produktionen i Värö har ökat från 10 000 ton om året och ligger efter utbyggnaden nu på 15 000 ton. Tallolja finns främst i fur och gran, men också i lövträd.

OLJAN SKICKAS TILL den delägda fabriken Sunpine i Piteå med 50 anställda. Där raffineras oljan till dieselolja och hartsolja (används i färger och lim) och skickas vidare till Göteborg.

– Tankar diesel du på Preem i Varberg så får du tallolja utan att du vet om det, berättar Henrik Brodin.

Vid raffineringen fås ännu en restprodukt, tallbeck, som används i stället för fossil olja vid kokningen.

Henrik Brodin betonar att det viktigaste i EU:S beslut är att Sverige nu själv får avgöra hur ska vi använder vår skog.

– Vi optimerar redan användningen av allt trä. Det har de inte förstått i Sydeuropa där de inte har så mycket skog. De tror att vi använder ett träd till en enda sak.

Tidigare kördes talloljan till Varbergs hamn för vidare transport med båt. Men oljehanteringen i hamnen har upphört och cisternerna är rivna.

– Vi var väldigt irriterade över detta, minns Henrik Brodin. Jag blir lite sorgsen varje gång jag kör förbi.