Pelle Christiansson var på 80-talet en av Varbergs nattklubbskungar. Nu har han ett annat flyt.
Under 80-talet drev Pelle nattklubben Oscar i Varberg. – Det är vi som är skyldiga till att det blev lill-lördag på torsdagar i Varberg. Det var inte svårt alls, folk tyckte om att ha kul och hade råd att gå ut ofta. Det var en rolig tid.
Före övertagandet av Oscar arbetade Pelle Christiansson bland annat som hovmästare på Crister Svantessons och Leif Mannerströms kända restaurang Johanna i Göteborg. Pelle hade blivit handplockad dit direkt efter examen på restaurangskolan i Halmstad. Från början tänkte han bli kock.
– Jag har alltid varit intresserad av matlagning, men ganska snart blev jag utskickad till matsalen. Lärarna ansåg att jag med min sociala kompetens borde träffa gästerna i stället för att stå i köket. Jag är glad över att det blev serveringsbanan. Det har passat mig.
Pelle trivdes bra på Johanna. Vid borden satt såväl kungligheter som svenska kändisar och världsstjärnor. Några som han minns bäst är David Bowie och Rolling Stones.
– Jag var på konserten på Ullevi när Rolling Stones uppträdde 1982. Då visste jag i förväg att jag skulle få ta hand om dem på restaurangen senare på kvällen. Jag minns att Mick Jagger var den ende som drack rödvin. Han följde med fingret längst ner på menyn och beställde det dyraste vinet som jag tror kostade 2 500 kronor, vilket var mycket på den tiden, sen drack han själv upp flaskan på 20 minuter (skratt).
TIDEN I GÖTEBORG var spännande och Pelle tog vara på vad staden hade att erbjuda, det blev en hel del musik.
– Jag är uppväxt i en musikintresserad
familj. Jag är född i Halmstad men hösten 1965 flyttade min familj till Harplinge eftersom pappa hade fått jobb som chef för den kommunala musikskolan. Själv spelade jag allt från blockflöjt till slagverk. Jag var med i olika orkestrar som pappa ledde, när jag var 1516 år hade jag och några kompisar ett hobbyband där jag var sångare. Harplinge sjöd av musik. – Bandmedlemmarna i Gyllene Tider är från Harplinge och jag kände tre av dem. Jag spelade fotboll i HIK med Micke Syd och Anders Herrlin och jag spelade i orkestrar med Mats Persson under pappas ledning. När bandet slog igenom med ”Flickorna i TV 2” 1980 hade jag redan flyttat till Göteborg, men jag tyckte att det var häftigt att höra dem på radio och se dem på tv.
NATTKLUBBEN OSCAR med tillhörande restaurang Sophia drev Pelle tillsammans med sin bror Claes, som i dag inte är i livet, och kompisarna Owe Olsson och Anders Fredmark 1984–1990. Naturligtvis såg de till att många artister uppträdde på scen, det blev bra tryck.
– Den första februari 1990 sålde vi stället. Då var vi skuldfria samtidigt som restaurangmomsen skulle höjas. Det var rätt tid att sälja.
Anledningen till att Pelle från början flyttat till Varberg var att han träffat en tjej som ville flytta dit. Samma år som Oscar såldes föddes äldsta dottern. Sex år senare fick Pelle sin andra dotter. Pelle hade fullt upp med familj, läsa pedagogik på lärarhögskolan i Mölndal, och att driva Café Mignon, som han införskaffat redan 1986 och sedan sålde 1997.
– Men jag hade en gammal dröm om att gå ut på sjön. 1996 började jag som restaurangchef på Lion Ferry mellan Halmstad och Grenå. 1999 försvann Taxfree och många blev uppsagda, jag fick nytta av min pedagogiska utbildning och var lärare på restaurangprogrammet på Falkenbergs gymnasieskola och därefter på John Bauergymnasiet i Halmstad.
2007 BLEV PELLE headhuntad till Stena Line och började som restaurangservicechef på färjan mellan Karlskrona och Gdynia. Vid det laget hade Pelle hunnit träffa sin nya kvinna, Käthe, som han i dag bor ihop med.
Pelle som numera är intendenturbefäl på Stena Lines båtar till Danmark tänker arbeta två år till, sen vill han ha mer tid för familjen och för att resa, spela golf, köra motorcykel, lyssna på musik och stå vid spisen. Att han lämnade landbacken för att jobba på båt har han inte ångrat.
– Jag känner en stor frihetskänsla när jag är ute på sjön. Det är svårt att förklara. Men min farfar och min farbror var sjökaptener och jag själv är vattuman så det kan väl inte vara annat (skratt).