Stålar framför säkerhet?
HAMNINVESTERINGAR. Våta hamndrömmar kan bli mardrömmar för den kommun som faller för kinesiska mutor.
LEDARE 24/1. Varbergs hamn måste byggas om. Det kostar givetvis pengar, vilket redan har skrämt bort Stena. Tänk er då att ett stort, kinesiskt konsortium glider in från sidan med ett generöst erbjudande. Mot att få överta hamnen bygger de inte bara ut den och anpassar den för ökad fartygstrafik, de kryddar också budet med en rejäl peng för att påskynda tunnelbygget i Varberg. Kanske utlovas till och med några kronor till bättre äldreomsorg och sjukvård som grädde på moset.
KAN ANN-CHARLOTTE STENKIL motstå frestelsen? Eller skulle hon välkomna det utländska intresset och börja se över möjligheterna till en affär? Det senare var nämligen vad som hände i Lysekil, där kommunstyrelsens ordförande, Jan-olof Johansson (S), snabbt skrev på för en förstudie. (En bro över Gullmarn är Lysekils ungefärliga motsvarighet till tunnelinvestering)
Sedan dess är den nationella debatten i full gång – på goda grunder. En sådan här affär angår inte bara en liten kommun utan hela landet. Och det kan komma fler liknande exempel på kinesisk uppvaktning. Strategiska investeringar i infrastruktur ingår nämligen i den kinesiska diktaturens stora framtidsplaner. Därför har exempelvis ministrar i Frankrike, Italien och Tyskland vänt sig till Eu-kommissionen för att förklara att det är starkt oroade över det ökade antalet kinesiska investeringarna.
I SEPTEMBER FÖRKLARADE Eukommissionens ordförande, Jeanclaude Junker, att man måste ta fram bättre regelverk inom EU vad gäller granskning när utländska statliga företag vill köpa exempelvis europeiska hamnar eller delar av infrastruktur för energiförsörjning.
”Europa måste alltid försvara sina strategiska intressen”, sade han i ett tal.
DET KAN BLI en fin balansgång mellan att värna fri handel och öka kontrollen. Men medvetenheten måste öka om att Kina är i full färd med att spinna ett nät genom ägande. Detta i syfte att göra mer än bra affärer och skaffa sig tillgång till teknologi. Det handlar också som politiskt inflytande över Eu-länder.
Att det är extra känsligt att sälja ut hamnar till ryska eller kinesiska intressen borde säga sig självt. Ändå har kommuner lätt att bländas av chansen till affärer som kortsiktigt gynnar sysselsättning och kommunekonomi. Och staten har, på grund av det kommunala självstyret, varit bakbunden. Det påmindes vi om i samband med den ryska Nord Stream affären i Karlshamn. Kommunen röstade för trots massiv kritik från regeringen, som pekade på riskerna mot rikets säkerhet.
NU PÅGÅR UTREDNINGAR om hur staten skall kunna få verktyg att stoppa affärer som hotar rikets säkerhet. Lysekilsaffären har blivit en obehaglig påminnelse om hur angeläget det är att ta fram riktlinjer.
Att lokalpolitiker är så kåta på en bro, en tunnel, en hamn eller bara pengar i allmänhet att de är dumma nog att sälja ut känslig infrastruktur till en diktatur med stormaktsambitioner – och kan komma undan med det – är helt enkelt inte rimligt.
Kanske kan dock bortförandet av den svenske bokörläggaren Gui Minhai – mitt framför ögonen på de svenska diplomater han färdades med – ses bli en påminnelse till Lysekils politiker om drakens opålitliga natur.