Wenzel berättar om arbetet med Ruben Östlund
Efter guldbaggevinsten berättar Fredrik Wenzel om arbetet med Ruben Östlund (Ruben bestämmer allt) och talet till läraren Marita Hultén (villkorslös kärlek kan rädda liv).
Ruben Östlunds ”The Square” har vunnit några av filmvärldens finaste priser och på tisdagen meddelades det att den är nominerad till en Oscar i kategorin bästa icke engelskspråkiga film.
Mycket fokus har legat på regissören men på den svenska Guldbaggegalan prisades även filmens fotograf, Fredrik Wenzel från Falkenberg, för sina insatser.
– Det var jättefint, säger Fredrik Wenzel.
VAD SOM INGÅR i en fotografs roll, kontra regissörens och producentens, skiljer sig från produktion till produktion. Med Ruben Östlund som regissör är fotografen väldigt styrd, berättar Fredrik Wenzel.
– Ruben är otroligt visuellt orienterad. För honom börjar allt med bilden. Med andra regissörer kan man ha stora friheter som fotograf. Med Ruben har man i princip inga alls. Han bestämmer allt och jag är underkastad, säger Fredrik Wenzel.
I somras träffade HN Ruben Östlund på Way Out West i Göteborg. Han berättade då att han och Fredrik under inspelningen av ”The Square” hade kameran på en ”Dolly”, en slags vagn:
– Vi jobbade jättenoga med kamerahöjden, vilket är lite ovanligt. När man har ett stativ är det ganska bökigt att höja och sänka men nu var det enkelt, och det var Fredriks idé, sa Ruben Östlund till HN.
FREDRIK WENZEL SKRATTAR lite när han får höra detta.
– Ruben har använt sig av väldigt lite teknik tidigare. För alla andra filmskapare är en ”Dolly” en vardagsgrej, för Ruben är det ett åttonde underverk, säger Fredrik Wenzel. Så, vad är det då du har vunnit pris för? Vad är det du har gjort i ”The Square”?
– När jag och Ruben läser igenom manuset bestämmer vi med vilka ögon vi tittar på varje enskild situation. Var står kameran? Hur rör den sig? Hur ser ljuset ut? Vad är stämningen och vilken lins använder vi?
DETTA BESTÄMS bild för bild, hela manuset igenom, tills de i princip kan blunda och se hela filmen framför sig. Allt handlar om att kameran är publikens öga, tycker Fredrik Wenzel.
– Kameran bär hela salongen på sina axlar. Det är man medveten om och det kan man antingen använda sig av, manipulativt, eller hantera varsamt, säger han.
Många av Guldbaggegalans besökare kom troligtvis stressade av jobb och januarimörker. Fredrik Wenzel kom till galan i en annan sinnesstämning. Under tio dagar hade han spenderat 100 timmar i tyst meditation på ett center i Ödeshög.
– Så det var verkligen ur askan, direkt in i elden, att komma till galan.
NÄR FREDRIK WENZEL tog emot sitt pris uppmärksammade han sin lärare från Hertingskolan, Marita Hultén, i sitt tacktal. Idén kom till honom på meditationskursen.
– När man sitter länge och känner efter i varje enskild punkt i kroppen är det väldigt vanligt att minnen från ens barndom och liv kommer tillbaka till en. Man minns det och upplever det som den person man var då. Det är så rörande. Och jag kom att tänka på henne. Vad gjorde Marita Hultén som var så speciellt?
– Hon visade en form av villkorslös kärlek. Alla traditioner och religioner pratar om det, men att utöva det är något av det svåraste man kan göra i livet. Hon behandlade alla med kärlek och innerlighet. Man räddar liv genom att göra så, säger Fredrik Wenzel.
”Med andra regissörer kan man ha stora friheter som fotograf. Med Ruben har man i princip inga alls. Han bestämmer allt och jag är underkastad.”
FREDRIK WENZEL Guldbaggevinnare för bästa foto i ”The Square”