Socionomen Lisbeth Hordnes har fått nog. Socionomernas kunskaper måste värnas, anser hon.
GRIMETON: YRKESKUNSKAP SLÖSAS BORT, ENLIGT LISBETH HORDNES
Sedan Lisbeth Hordnes blev klar med sin utbildning 1985 har hon arbetat som socionom i flera kommuner i Sverige, i Norge och som biståndsarbetare i bland annat Nigeria och Tadzjikistan.
Hon har arbetat med stöd till barn, ungdomar och familjer. De senaste tio åren har hon arbetat som socionom på konsultbasis.
Hon har länge tänkt slå larm om vad hon sett och nu i höst kändes tiden mogen. Barn och familjer som behöver hjälp får det inte i den utsträckning som behövs. Den hjälp som ges kommer för sent och ges inte utifrån bevisat bra metoder. Det menar Lisbeth Hordnes.
– När jag började jobba var socionom ett akademiskt yrke. Det man lär ut på utbildningen i dag är i stort sett det samma som vi fick lära oss när jag utbildade mig. Men socionomernas kunskap används inte på grund av hur situationen ser ut på socialkontoren i dag, säger Lisbeth Hordnes.
Lisbeth Hordnes anser att hon bevittnat en långsam nedmontering av hjälpen till några av samhällets svagaste – barn och unga som har det svårt. Hjälpbehovet har ökat men socialkontoren i Västsverige har inte kunnat matcha behoven med mer personal. Socionom har varit ett bristyrke. Den personal som arbetat länge tröttnar till slut på arbetsvillkoren och säger upp sig. En del kommer tillbaka som konsulter, däribland Lisbeth Hordnes.
Socionomernas kompetens tas inte om hand och socialtjänsternas arbete följer inte Socialtjänstlagen, något som drabbar barnen. Det anser socionomen Lisbeth Hordnes.
NÄR HON KOM tillbaka till Sverige efter tio år som biståndsarbetare lockade inte socialkontorens fasta
”När jag började jobba var socionom ett akademiskt yrke. Det man lär ut på utbildningen i dag är i stort sett det samma som vi fick lära oss när jag utbildade mig. Men socionomernas kunskap används inte på grund av hur situationen ser ut på socialkontoren i dag.”
LISBETH HORDNES
socionom
anställningar. Hon säger att hon värdesatt friheten hon haft som konsult. Många andra har valt samma arbetssätt. Lönen blir högre och som konsult slipper man delta i många möten som kan upplevas som meningslösa.
– Allt fler erfarna socionomer blir, som jag, konsulter. Vad gör det med det institutionella minnet?
SOM KONSULT BLIR hon uppmanad att beta av så många utredningar hon bara kan. Hon känner att hennes erfarenheter kunde tagits tillvara bättre.
– Jag hade kunnat ge så mycket mer. Jag är erfaren och hade kunnat dela med mig av den erfarenheten till yngre kolleger. Men som konsult har man bara ett prestationskrav när det gäller antalet utredningar.
– Som det är nu utvecklas inte metodiken. Det känns inte alls tillfredsställande.
– Det blir ingen kontinuitet i arbetet på socialkontoren.
Lisbeth Hordnes citerar Socialtjänstlagen som säger att socialnämnden ska arbeta förebyggande när det gäller sociala problem.
– Det kan man bara glömma. Det hinner man inte. Det handlar bara om att lösa akuta problem.
LISBETH HORDNES MINNS att hon som ny socialsekreterare arbetade mycket med motivation. Det arbetssättet skapade ett gott klimat och förtroendefulla relationer, anser hon.
I dag upplever hon att konflikterna, hoten och påhoppen är fler från de personer som hon och hennes kolleger kommer i kontakt med. Som Lisbeth Hordnes ser det är det ett direkt resultat av socialtjänsternas knappa resurser och pressade arbetssituation.
Hur borde det vara?
– Man måste börja jobba mer förebyggande igen och mer med motivation. Det ultimata vore också om det inte alls behövdes konsulter. Det är så synd att hela det som det innebär att vara socionom – att prata med och lyssna på människor, informera och vara ute – det finns inte längre, säger Lisbeth Hordnes.