Alls inget glidarjobb
DEMOKRATIHOT. Heltidspolitiker är ett utsatt uppdrag som tyvärr allt färre vill ta på sig.
LEDARE 8/2. Varför skall en riksdagsman tjäna mer än en kommunstyrelseordförande i Falkenberg? Varför skall en kommunchef i Varberg har skyhögt mer betalt än kommunens högsta politiker? Varför tjänar riksdagens talman lika mycket som statsministern?
När det kommer till arvoden kan många frågor ställas. Det görs. Och det jämförs – ideligen. Tidningen Dagens Samhälle presenterar då och då lättöverskådliga tabeller för hela landet. År 2016 framgick bland annat att kommunstyrelseordföranden i lilla Österåker tjänar mer än kollegan i stora Göteborg. Och kommunstyrelsens ordförande i Stockholm tjänade mer än dubbelt så mycket som ordföranden i Falkenberg.
SKILLNADERNA ÄR IBLAND påtagliga, ibland av begripliga skäl och ibland inte. Det fina är dock att jämförelserna går att göra, att uppgifterna är offentliga, så att medborgarna får veta. Hn-läsarna känner därför nu till att det lönar sig något mer att jobba i den större grannkommunen Varberg än i Falkenberg.
RIKSDAGEN INFORMERAR OM att ledamöternas arvoden satts i relation till att de förväntas vara i tjänst alla dagar året om. Och då kanske inte grundarvodet för 2018, på 65400 kronor i månaden, ter sig så högt? Något liknande kan sägas om kommunrådens arbetstider – de kan sällan stämpla ut och koppla av efter klockan 17.
ATT VARA HELTIDSPOLITIKER är verkligen ett heltidsjobb. Det är också en utsatt tjänst. Den hårdnande tonen i samhället drabbar många förtroendevalda – hoten och trakasserierna har ökat och därför väljer allt fler politiker att hoppa av sina uppdrag. Det är en oroväckande utveckling som i sig kan komma att hota vårt styrelseskick. Den förvärrade hotbilden gör att SKL, i enlighet med en tio år gammal statlig utredning, har ställt krav på att hot politiker skall jämställas med hot mot tjänstemän. En sådan skärpning är befogad.
Mot bakgrund av hur arbetsmiljön kan te sig och vad jobbet innebär är det svårt att säga annat än att våra heltidspolitiker får slita för brödfödan. Ändå lyder en populistisk favoritfras att ”politiker smörjer kråset på bekostnad av de medborgare de ändå inte bryr sig om”. Men hur många av dessa kverulanter är beredda att byta ut chipspåsen mot möteshandlingar och ägna fredagskvällen åt möten i stället för en öl i mysfotöljen?