Sträck dig efter dig själv i stället för telefonen!

Det är bara att erkänna. På kvällarna när jag är trött, och jag och Darling ligger och vilar i dagbädden, och Darling plockar fram en bok om artificiell intelligens, så slösurfar jag på mobilen. Darling läser och får nya tankar. Och jag kollar på minimala fyrkantiga bilder på tulpaner på bordet hos folk jag inte känner. ”Känner du hon som ligger där i dagbädden med en mobil?” undrar halva jag.

”Äh, det måste vara nån kusin till mig”, säger den andra halvan, som bara vill fortsätta pilla lite till, på det där kliande myggbettet, det där som förmedlar den ytterst viktiga informationen att: ”Du har ju inte sett alla tulpanbilderna. Än.”

150 GÅNGER PER dag. Får hjärnan signalen att den MÅSTE kolla på andras tulpaner. Eller klockan. Eller om nån ringt. Eller uppdaterat. 150 gånger per dag (minst) kollar vi mobilen visar undersökningar.

150 gånger. Det är nästan som 150 minuter. Nästan som två timmar tid, om man samlade ihop dem. De där ögonblicken, när hjärnan egentligen kanske ville lyfta blicken, titta åt ett annat håll. Behövde lite andrum. Kanske egentligen var trött och behövde vila. Kanske var ledsen och behövde prata med en vän. De senaste tio åren, har ungas psykiska ohälsa fördubblats visar en rapport från Socialstyrelsen.fördubblats.ochjagvetattdetärmycketsomhänder

”Så! När den 151 minuten kommer, så sträck dig efter dig själv istället för mobilen nästa gång.”